Mot Linköping
 
Klänning HÄR (psst! den är på rea nu) och halsband HÄR (adlinks)
 
Precis kastat i mig havgrynsgröten och grönsakssmoothien efter ett pass med Nickan på gymmet. Ska straxt packa väskan och styra kosan mot Linköping för födelsedagsfest.
 
Den där Nickan, vet ingen som är så dålig på att hålla tiden, och får ju skylla mig själv att jag aldrig lär mig. Skulle springa intervaller innan hon kom och planerade in att köra 15 stycken intervaller. När hon väl dök upp så hade jag hunnit springa 25 intervaller istället och var helt slut. Och då tyckte hon att det var en jättebra idé att köra sumomark och raka marklyft. Dagens lärdom är att aldrig springa intervaller tills Nickan dyker upp för då kan man få springa i en evighet, haha. Roligt att köra marklyft dock. Riktigt länge sen. Har varit lite för feg för att köra det själv. Varit rädd för att tekniken skulle ha fallerat men det hade den inte. För två år sedan idag så lyfte jag 105 kilo i marklyft. Idag lyfte jag 50 kilo. Nog för att jag då körde en rep max och idag 4 set x 10 men ändå.. Dags att sluta jobba på böjen och börja jobba på marken. Låren växer ju ändå i lagom takt just nu ändå.
 
Nåväl, eftersom jag alltid är ute i sista minuten så måste jag verkligen packa nu och stuva in mig i bilen. Ska checka in på hotellet klockan 15.00.
Farmen är tillbaka och så är även minnena
 
Pratade med mormor tidigare. Hon ville prata om Farmen, att det är tillbaka och att det är mycket bråk och skrik på gården. Själv har inte sett ett enda avsnitt sen jag själv lämnade gården. Såg inte färdigt säsongen efter att jag hade lämnat programmet. Mormor förstod inte varför det var så mycket dramatik så förklarade för henne att allting inte hamnar på film. Som den där gången när Billie-Kim kastade en såg på mig när inget filmteam var i närheten så allting som syntes på TV var att jag var sur men inte varför. Och sen älskar ju produktionen att klippa lite hej vilt så att det ska se annorlunda ut på TV än vad det egentligen var (vilket dom själva självklart inte erkänner).
 
Vilka minnen det drog upp.
 
Tänk vad livet var mörkt då. Hela livet var en mörk dimma. Innan, under och efter inspelningen. Såg precis ett klipp från vår säsong och jag kände knappt igen mig själv. Började nästan gråta av synen av mig själv. Så mörk, så vilse och så förlorad. Tänk om jag där och då hade vetat hur fint livet skulle komma att bli. Hur jag skulle blomma, växa och frodas. Min resa inombords är inte slut än men vilken resa jag har gjort! Ångesten bor fortfarande kvar men vi ses allt mer sällan.
 
En klok vän till mig sa att jag behöver förlåta mig själv dom orden har etsat sig fast som en hjärnklo. Tror att hon har rätt, att sista steget ur dansen är att förlåta mig själv för att ha förlorat mig själv, men än är jag inte riktigt där. Det är en tung sten att bära men någonstans så är jag rädd för vad som kommer att hända om jag förlåter mig själv, stänger dörren och släpper taget. Om den delen av mig själv försvinner, den delen som har tagit upp så mycket plats, energi och känslor, vem är jag då?
 
Tänk att jag där och då inte förstod hur jag skulle överleva ännu en dag när jag idag istället är rädd för att inte få uppleva morgondagen. Tänk att livet kan förändras, förbättras, så mycket.
 
Livet, jag älskar dig!
 
You can break down a woman temporarily, but a real woman will always pick up the pieces,
rebuild herself, and come back stronger than ever.
Office outfit

Innehåller adlinks



1. HERE // 2. HERE // 3. HERE // 4. HERE // 5. HERE // 6. HERE

Har alltid haft ett öga för office wear och nu när jag arbetar på kontor så är det riktigt roligt att handla nya kläder. Jag känner att jag mer och mer mognar i min stil. Skulle inte tacka nej till att skrida till kontoret i den här outfiten. Och väskan, älskar väskan!