4 november så skulle jag påbörja min resa med start på Boracay men nu blir det inte så


Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. 4 november så skulle jag påbörja min resa med start på Boracay men nu blir det inte så.

Hade det här hänt för några månader sedan så hade jag fått hjärtflimmer av stress, lagt mig ned på golvet och trott att världen kommer att gå under. Ungefär som en fyraåring i en matbutik som inte får sin vilja igenom. Men nu tar jag det mest med ro. Det är helt enkelt bara att hitta en lösning på problemet. Som egentligen inte är ett problem, mer en vägbula på vägen.

Boracay öppnar bara 68 hotell vid nyöppningen, mitt är inte ett av dom. Så igår gned jag geniknölarna och förde en inre monolog med mig själv. Tänkte att okej, men då bokar jag bara ett av dom 68 som öppnar? Men då visade det sig att tre nätter på ett hotell (inga hostel öppnar) på Boracay är nu dyrare än ett par Versace-solisar. Är det verkligen värt att börja med att spränga min budget bara för att få se stranden som alla talar om? Självklart inte. Och det finns väl andra vita stränder i Filippinerna? Stämde av den frågan med google som visade att det finns om ännu finare stränder. Då blev istället nästa dilemma var jag skulle åka, vilken av stränderna som jag skulle se, istället. Och idag har jag diskuterat det med google i omgångar. Kom fram till att Cebu är det bästa alternativet (och mest prisvärt av dom jag kikade på). Så ikväll har jag bokat en ny biljett. Fick självklart inte boka om min befintliga biljett. Så går det när det är lågprisbolag och en är för snål för att betala för ombokningsbar biljett. Men nåväl, mer synd att dom får köra flygplanet med en tom stol. Miljövänligt och så.

Har inte riktigt bestämt var i Cebu som jag ska börja. Cebu City verkar ju inte direkt vara en höjdare, och jag vill ju ändå börja semestern med en bok i en solstol på stranden i ett par dagar. Bara skärma av och slappna av. Som det ser ut nu så lutar det åt att jag börjar på Pacijan Island. Och sedan tar mig till Malapascua och Bantayan. Nackdelen är att jag lägger på en dag resande, men kan ju vara skönt att resa klart och sen ta semester? Än att resa i två dygn, ta en natt paus någonstans och sen fortsätta igen? Känns ju bättre att bara ta allt i ett svep. Lite som om att dra av ett plåster. I helgen ska jag diskutera min alternativ med google och sedan boka mitt första boende. Eller nåväl, mitt tredje. Först spenderar jag en natt i Manila (hade redan betalat för det så lika bra att nyttja det; inte heller avbokningsbart, och kan ju vara skönt efter att ha flugit nästan ett dygn?) och mitt boende på Boracay avbokade ju sig själv eftersom dom inte får öppna.


Bilder lånade från google


Tänker att det här kan man ju leva med? Eller vad säger ni? Känner mig ändå inte så ledsen över att missa en strand och upptäcka flera andra istället. Jag har varken ö-hoppat tidigare, eller rest med endast två ryggsäckar och jag har aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig själv att kunna bo på hostel men nu kan jag inte föreställa mig någonting annat. Hittade ett bra boende i El Nio (funderade på att åka dit istället, men tar det på tillbakavägen till Manila) som var i eget rum och det enda som jag kunde tänka på då var att det verkade ensamt. Jag vill ju bo med andra människor. Lära känna andra. Kanske få känna lite samhörighet i min ensamhet. För jag är ju inte rädd för att vara ensam, men kan ju vara kul att få skratta ibland också. Och hur konstigt är inte det, att gå från att aldrig kunna tänka sig att bo på hostel till att inte vilja bo i eget rum? Okej, man kanske inte ska ropa hej innan man har kommit till andra sidan ån, har ju trots aldrig bott på hostel, kanske avskyr det, men än så skrämmer inte tanken mig.


Bild lånad från google


JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT JAG ÅKER OM 19 DAGAR. Eller att jag slutar jobba imorgon om två veckor prick.

Och Idag så nämnde min chef att dom ska ha avtackning för mig på fredag. Känner mig inte riktigt redo för det. Det har varit så skönt att skjuta på tanken. Jag kommer ju att gråta som en bebis. Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag tycker om mina kollegor och mina chefer. MYCKET. Jag kommer att sakna dom VÄLDIGT MYCKET. Det kräver stora bokstäver för innebörden är såväl stor som stark.

Förutom att boka ny flygbiljett idag så har jag även bokat upphämtning för 5(!) Sellpy-påsar. Skäms över hur mycket kläder och framförallt skor som jag äger. Har även hunnit träna. Så härligt att energin börjar krypa fram igen.

Imorgon ska jag vaccinera mig. Och på torsdag har jag hört rykten om att jag och boyzen ska ut och äta (mitt hjärta brister när jag tänker på att jag inte ska få träffa dom fem dagar i veckan framöver).

Rätt bra vecka kvar ändå. Helgen är oplanerad ännu. Blir stressad av att planera upp helgerna utfall att jag behöver göra någonting hemma som jag liksom har glömt. Men det lutar år att träffa både Hermella och Sara. Vill se A Star Is Born också.

Nej ni, nu måste jag runda av och krypa ned i sängen.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

  • Postad i: Resor

Gillar