All that glitter is gold
Alla vet att jag älskar allting som glittrar. Och diamanter. Nu har jag blivit helt besatt av tanken på att köpa en discokula. En stor discokula. Som skiner och glittrar. Vet bara inte var jag ska ha den. Först tänkte jag i badrummet nu efter badrumsrenoveringen (äntligen! Sing hallelujah!), men så insåg jag att jag inte kommer kunna sminka mig i skenet av allt glittrande. Är jag konstig om jag hänger upp en (eller en plafond med flera stycken) discokula i köket? Åh, tänk fest det skulle vara att laga mat då.
 
 
Jag börjar, nu så här när jag börjar bli till åren, att hela den här grejen med att jag blir besatt av saker och inte kan sluta tänka på dom börjar bli lite jobbig. När jag väl får för mig att jag verkligen vill ha en sak så börjar hjärtat slå i hundratjugo, adrenalinet flödar och jag känner ett lyckorus genom hela kroppen. Det här och mina lätt autistiska drag bör väl vara tecken på att jag har någon skön diagnos egentligen? I och för sig tror jag att varenda levande varelse har en släng av någonting.
Sara

Känner igen den där vill-ha-känslan som inte försvinner! Den är dock riktigt tråkig att få när man är fattig studerande. Ingen bra kombo! :P

Svar: För mig behöver det inte vara någonting jag vill ha. Det kan vara något jag vill göra eller vad som helst.
Sandra Ankarstrand

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress