When you blame others, you give up your power to change.
 
Ni vet ju att jag brukar sitta i soffan och njuta. Speciellt med en kaffe. Just nu är inget undantag. Funderar, myser och njuter av tystnaden. Har på senare dar fått en förkärlek för mörker och tystnad. Med endast mina egna tankar som ljud.
 
Just nu funderar jag mycket på livet; på mig själv; på var jag är nu; på vem jag är nu. Pratade om det med Alexander igår, och på morgonkvisten så pratade jag om andra bekymmer med både Irina, Alexander och Håkan. Och så funderar jag på alla dom här fina människorna i mitt liv; hur kan jag vara värd att få spendera mina dagar med så fantastiska skapelser? Och så funderar jag mycket på mina känslor; ibland känner jag mig väldigt frustrerad över att känna så pass som jag gör.
Idag funderar jag på så mycket att jag får återkomma lite senare. Just nu ska jag bara njuta (jag älskar att njuta!) av att livet känns så fint.
 
It does not matter how slowly you go so long as you do not stop.
 
 
 
Klockan ringde, gick upp och kissade, tänkte "HELL NO! Ska ju vara uppe halva natten idag", gick och la mig igen, och då kom det där jävlar anammat som jag har saknat. Påminde mig själv om att det bara är JAG som kan förändra mig själv. Om jag inte går till träningen så kommer ingenting att hända. Gud kan innte trolla bort min mage för han finns inte (i alla fall inte i min värld och om han fanns, varför har han inte gjort det?) och som klyschan säger; det finns inga genvägar. Så jag flög upp. Och känslan efter är värd varenda jobbigt minut. Och om det var jobbigt idag?
 
Uppvärmning;
Löpning ca. 1,2 km.
 
5 RFT;
400 meter
30 boxjump
30 KB-swing
 
Är så dålig på att springa. HATAR ATT SPRINGA. Det är jobbigt, det är svårt att andas, det känns i varenda kroppsdel, det är jobbigt att andas, det går långsamt för benen bär inte fortare och nämde jag att JAG INTE KAN ANDAS?
Och Nicole då! Vilket djur! Var sist (i vanlig ordning nu för tiden) och hade ett varv kvar, då bara kliver hon in som ingenting och kör ett extra varv för att peppa mig ända in i mål, så då var det bara att åka. Det här är varför jag älskar våran träningsgrupp; vi krigar tillsammans! Det gör liksom att en lämnar träningen med ett leende på läpparna trots att träningspasset kanske inte riktigt gick så där amazeballs.
 
En vet att en är slut när en sitter på toaletten och inte orkar gå därifrån utan bara sitter kvar.. länge.. alldeles för länge.
Nu ska jag njuta av känslan att vara helt slut i varenda kroppsdel men ändock alldeles klar i huvudet och varm i själen med go'kaffe. Har äntligen fått tummen ur röven och beställt hem kapslar så att jag slipper pulverkaffet. Nu mår man.