Matt av att överleva och inte leva
 
Har varit lite frånvarande här. Foppan har till och med efterlyst mig för att hon inte har något att läsa.
 
Jag har varit lite mätt på sociala medier. Mina egna och andras. Mätt på hela den här fasaden som visas upp om att livet är alldeles fantastisk och underbart h e l a tiden när verkligheten är någonting annat. En hel del som visas upp får mig att må dåligt och det får mig att nedvärdera och tvivla på mig själv.
 
Förra veckan bytte jag arbetsplats, och precis innan det skedde så möttes jag av ett rätt brutalt uppvaknande som fick mig att bli väldigt ledsen. Det kändes lite som om att jag hade levt i en lögn och att jag plötsligt såg allting med nya ögon men det gjorde också att mitt beslut kändes ännu mer rätt. Och så här en vecka in på nya arbetsplatsen så finns det absolut inga tvivel om att jag tog rätt beslut, men det var rätt tungt innan jag insåg att det faktiskt var rätt beslut.
 
Har den senaste tiden också tvivlat väldigt mycket på mig själv och min egen förmåga. Jag har varit matt av känslan att alltid överleva och inte leva. Den känslan infinner sig då och då men den här gången kom den med råge. Den kom med en extrem känsla av ensamhet och övergivenhet. Stundom är det tufft att inte ha en familj och aldrig ha någonting att luta mig tillbaka på. Jag älskar min mormor med hjärta och själ, men missförstå mig rätt, det är min mormor, och det är allt jag har. Jag har inga föräldrar att kunna förlita mig på eller syskon att tjivas med, och ibland så känns det bara så otroligt ensam när jag ser hur alla andra integrerar med sina familjer. Men jag vet att känslan inte är bestående, men nu överrumplade känslan mig och greppade sig fast med hjärnklor.
 
Det har helt enkelt varit mycket känslor och funderingar, en del tvivel och en del tårar den senast tiden vilket har gjort att jag inte har haft motivationen att vara här. Jag har svårt att sätta upp en fasad och låtsas som om att allting är guld och gröna skogar när det inte är det men jag vill heller inte bara gnällaför trots att livet känns svårt ibland så tycker jag att livet är så himla, himla fint men även så häftigt, stort och mäktigt. Hur mycket vi än planerar livet så kan vad som helst hända.
När bevisen talar för sig själv

Ni vet ju att jag trivs som singel (även fast jag kan sakna närhet nåt så otroligt ibland) men en sak som jag tycker är jobbigt med att vara singel, och framför allt med att vara ensam, är alla saker som jag inte kan. Eftersom jag inte har några män i min familj så har jag liksom ingen självklar att fråga om hjälp och det känns ofta rätt jobbigt för jag hatar att be andra om hjälp. Som balkongen, har hört otaliga gånger att den behöver oljas in "för att den stöter bort vatten då" men aldrig riktigt hajat grejen. Har heller aldrig velat be någon om hjälp. Alla ha ju liksom sitt eget, och varför skulle någon vilja hjälpa mig? Jag har ju ingenting att erbjuda i gengäld liksom. Jag kan ju självklart googla och läsa på hur man ska göra men då blir det lätt att jag låter bli att göra det istället.

Är flitig användare av kokosolja. Bästa kroppsprodukten genom tiderna (förutom eight hour cream och calendula). Hej babyhud! Använder den till allt. Speciellt fötterna. 

Ikväll kom en regnskur (så välbehövligt för övrigt - längtar till hösten!) och när jag skulle stänga balkongdörren så förstod jag det här med att vattnet söts bort om jag oljar in balkongen, haha. Kanske dags att ta den där google-lektionen i att olja balkongen trots allt. Och den om att spackla och måla om för att sedan bygga om min walk in closet. Borra, sätta plugg och allt det där, byta strömbrytare, byta handtag och låsvred. Det är ju inte direkt hjärnfysik men jag antar att jag bara är så rädd för att göra fel så att det blir fult. 

Är generellt sätt väldigt rädd för att misslyckas. Har missat en hel del grejer genom åren på grund av det. Trots att jag vet att det bara är att göra om och göra rätt.. Det här kanske kan bli min försökskanin. Kan ju inte bli värre än att det blir fult. Och då kan man väl kanske lösa det då. Går ju alltid att lägga en matta över så att det inte syns.