Matt av att överleva och inte leva
 
Har varit lite frånvarande här. Foppan har till och med efterlyst mig för att hon inte har något att läsa.
 
Jag har varit lite mätt på sociala medier. Mina egna och andras. Mätt på hela den här fasaden som visas upp om att livet är alldeles fantastisk och underbart h e l a tiden när verkligheten är någonting annat. En hel del som visas upp får mig att må dåligt och det får mig att nedvärdera och tvivla på mig själv.
 
Förra veckan bytte jag arbetsplats, och precis innan det skedde så möttes jag av ett rätt brutalt uppvaknande som fick mig att bli väldigt ledsen. Det kändes lite som om att jag hade levt i en lögn och att jag plötsligt såg allting med nya ögon men det gjorde också att mitt beslut kändes ännu mer rätt. Och så här en vecka in på nya arbetsplatsen så finns det absolut inga tvivel om att jag tog rätt beslut, men det var rätt tungt innan jag insåg att det faktiskt var rätt beslut.
 
Har den senaste tiden också tvivlat väldigt mycket på mig själv och min egen förmåga. Jag har varit matt av känslan att alltid överleva och inte leva. Den känslan infinner sig då och då men den här gången kom den med råge. Den kom med en extrem känsla av ensamhet och övergivenhet. Stundom är det tufft att inte ha en familj och aldrig ha någonting att luta mig tillbaka på. Jag älskar min mormor med hjärta och själ, men missförstå mig rätt, det är min mormor, och det är allt jag har. Jag har inga föräldrar att kunna förlita mig på eller syskon att tjivas med, och ibland så känns det bara så otroligt ensam när jag ser hur alla andra integrerar med sina familjer. Men jag vet att känslan inte är bestående, men nu överrumplade känslan mig och greppade sig fast med hjärnklor.
 
Det har helt enkelt varit mycket känslor och funderingar, en del tvivel och en del tårar den senast tiden vilket har gjort att jag inte har haft motivationen att vara här. Jag har svårt att sätta upp en fasad och låtsas som om att allting är guld och gröna skogar när det inte är det men jag vill heller inte bara gnällaför trots att livet känns svårt ibland så tycker jag att livet är så himla, himla fint men även så häftigt, stort och mäktigt. Hur mycket vi än planerar livet så kan vad som helst hända.
C.K

Bra där! Det är mångas tankar också, de du delar med dig. Samt anledningen till att många lägger ned FB m.m. Allt är bar en yta inget riktigt. Man märker snabbt att folk mår dåligt överallt men ingen skriver om det. Precis som du skriver.. man vill inte låta som en negativ människa eller att man är en skeptiker, ser ett halvt tomt glas istället för ett halv fullt. Men det måste man få! Annars lever man inte sitt liv och man kan gå in iväggen för att man tvingas att prestera och vara glad.

Kämpa på och tak för dina ord.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress