Vilken vecka!
 
Vilken vecka! Mitt nya jobb är.. fantastiskt. Tänk att jag bara har jobbat där i två veckor men det känns som om jag alltid har arbetat där. Det är så klart mycket att lära men det är så roligt. Har blivit en del sena kvällar, men det gör verkligen ingenting för det är bara så roligt.
 
Hela veckan så har jag gått runt med någon forts lättnad i kroppen. En ny form av lycka. Jag vet inte riktigt vad det är men jag har känt mig.. lätt. Har fått så mycket fritid också och det är så härlig känsla att göra saker som får mig att bli varm inombords. Har tänkt att jag ska börja resa mer. Små weekendresor. Jag vill upp leva mer. Se mer. Göra mer. Och nu har jag äntligen möjligheten.
 
Igår var en sån spontan kväll. Det är också en härlig känsla som jag hade glömt bort. Mitt liv har blivit så inrutat och på rutin, och jag hade glömt bort hur mycket jag trivs med att vara spontan. Hur konstigt är det inte att man kan glömma bort ens sida av sig själv?
Igår startade jag kvällen med middag med Alexander på Mira Mar och pratade om livet. Hur stort är det inte att han ska gifta sig? Alltså.. när blev vi så vuxna? Helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen att jag får vara best man. Kanske konstigt som tjej att hoppas på att få vara det, men det är ju min allra allra bästa vän, och jag vill dela den dagen med honom, och få vara med på svensexan. Det är ju liksom en av de största händelserna i ens liv. Sen hajar jag ju att han kanske tycker att det blir konstigt att jag är best man, och det är ju hans bröllop, men det skulle betyda så mycket att få vara det.
Nåväl, nog om det, på vägen hem så mötte jag Empan så slöt upp med dom en stund.
Fick gå i "lustiga huset" med Devin. Jag och barnen. Åkte rutschkana så att jag började blöda och visade hela stjärten när jag kom ned, haha. Och sen skulle jag gå hem igen. Det var så mycket folk, och kallt, så tänkte gå hem, men då satt Linda där på uteserveringen så jag slöt upp för en kväll på en uteservering. Det var så trevligt. Tills någon som jag knappt vet vem det är kom fram och påpekade min vikt. Full och jävlig, tyckte att hon gav mig en komplimang genom att säga att jag gått upp i vikt och fått runda kinder men att det är fint. Vem säger ens så? I samma mening som hej. Det var liksom ingen konversation som pågick.
 
Har mått så dåligt över min viktuppgång att jag inte ens har velat vara med på kort med vänner och bekanta. Och jag vet att jag både har gått upp och ned i vikt, men att få det kastat i ansiktet, även om det är inlindat i "men det är fint" är inte en komplimang i min mening. Kan man inte bara säga att någon är fin utan att påpeka någons vikt? Vare sig det handlar om upp- eller nedgång. Det är väl egentligen inte en stor grej, men jag blev ledsen, och det stack till i hjärtat. Det var ett tråkigt avslut på kvällen.
 
 
Nu ska jag sticka och inventera vitvarulager hela kvällen innan jag sticker på födelsedagsfest! Ännu en grej utanför min comfort zone, gå på en fest där jagknappt känner några människor, men jag börjar faktiskt se fram emot det!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress