Att internetdejta
Bildresultat för ankarstrands tinder
 
Alla hjärtans dag imorgon och fortfarande singel (men ändock lycklig - många verkar tro att jag är olycklig för att jag ofta uttalar mig bittert om singel livet, men tro mig, jag är singel och lycklig). Fortfarande ute i dejtingdjungeln. Har dock begränsat mina dejtingforum. Blir mörkrädd av hur vissa beter sig så kan vi ta ett ögonblick och prata om det här med internetdejting igen?
 
Vi kan väl börja med användarnamnet. Användarnamn som "storåsvart", "storsnabel", "7inch" eller "sexigbeast66" ger inga positiva vibbar om att du är en skön dude som är ute efter tvåsamheten. Användarnamnet säger ganska mycket om personen ifråga. Åtminstone för mig.
 
Du har ingen bild? Ingen presentation? Ingen fakta? Och du undrar varför du inte får svar? Har svårt att tro att en presentation utan varken bild eller text får många intressanter. Ibland kan jag känna att bläddra omkring på en dejtingsida är som att bläddra igenom Hemnet. Är det inte iögonfallade så fortsätter scrollandet. Och det här är ju det som är så spännande med iögonfallde - det är individuellt, men det behöver finnas nåt att fastna vid.
 
Presentationen då? Jag fastnar för människor som skriver en presentation med självdistans men som ändock beskriver personen. En person som skriver att den är ödmjuk och snygg i samma mening är troligtvis inte speciellt ödmjuk. Är inte så intresserad av om din mamma anser att du är snygg, eller om många beskriver dig som snygg. Och det här går lite hand i hand med bilder i bar överkropp. Är det allt du har att visa? Dina magrutor? Då är du antagligen inte speciellt intressant heller.
 
Och vad är hela den här grejen med att ha bilder från 2012? Jag hajar ju att det är svårt att hela tiden uppdatera sitt fotoalbum med dagsfärska bilder, men 2012? Kom igen. Bristen på engagemang lyser långa vägar. Jag vet att tjejer är rätt kända för att använda quotes på sociala medier, men att ha fotoalbum fyllt med quotes och bilder på vackra vyver? Google är inte svårt att bemästra om jag behöver inspiration - jag vill se vem du är. Gruppbilder faller också bort - jag vill inte behöva gissa mig fram till vem du är.
 
Men det viktigaste av allt; meddelanden. Det är här det läskiga börjar. Att så många vågar vara någon annan än de egentligen är bara för att de sitter bakom en skärm. Om du skriver att du vill kissa på mig som ditt första meddelande så kommer jag inte svara. Precis som om ditt första meddelande handlar om min kropp är äkta, du vill vara otrogen med mig, du skriver att jag skulle haft "en go cuckoldhubby", om hur sjuk jag är eller om jag vill suga din polska stora kuk.
 
 
Efter tio år så har jag fått läsa de flesta meddelanden som jag inte önskar att någon annan får läsa. Kan vi inte bara ens om att tänka till innan vi skickar ett meddelande. Vill din syster läsa ett sånt meddelande, eller din mamma? Är svaret nej, skicka inte meddelandet. Det är verkligen inte svårare än så. Vanligt vett och etikett kallas det.
 
Svarar jag inte första gången som du skriver så kommer jag inte att svara de tio andra gångerna heller. Du framstår bara som obehaglig om du är ihärdig utan att få svar. Jag har testat det här med att tacka för komplimanger även fast jag inte är intresserad och det fugerar inte heller. Då blir det oftast ett jävla liv i luckan när en ska förklara hur landet ligger så jag har insett att det är bättre att inte svara än att tacka artigt. Får du inte ett svar - ge upp, okej? För allas trevnad.
 
Jag vet att jag inte kommer att behöva leva ensam hela mitt liv, men ibland så är det svårt att förstå hur det ska gå till i den här djungeln av vilddjur där det inte varken finns regler eller vett och etikett. Jag har inte bråttom men det förändrar inte det faktum att jag längtar efter dagen då jag träffar mannen i mitt liv som får det att suga i magen och som älskar mig villkorslöst för den jag är med allting som jag är.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress