Att våga vara naken
Igår på standen så pratade jag och Hermella om det här med självkänsla och om att vara naken. Ett ämne som berör de flesta. Fler än vad jag trodde.
 
Har tänkt rätt mycket på det den senaste tiden. Min nakna kropp. Att jag inte tycker om vad jag ser i spegeln.
 
Vi pratade om det på kontoret för ett tag sen också. På mitt kontor, i vårat rum, har vi väldigt olika kroppsformer, och jag har i mitt stilla sinne, dumt nog, tänk att tänk om jag ändå fick se ut så som dom, då skulle jag vara nöjd. Vi började prata om att vara nakna hemma. Jag nämnde att jag försöker gå runt naken hemma för att lära mig trivas i min egen kropp, att jag brukar stanna framför spegeln och titta på min nakna kropp, och då sa mina kollegor att de skulle dom aldrig klara. Ingen av mina kollegor sa att dom tycker om sin nakna kropp i spegeln. Och då slog det mig, det handlar inte om formen på kroppen. Det handlar om att acceptera sina brister. Har ju sjävklart alltid vetat det men det blev så tydligt där och då. Att där sitter jag och avundas deras kroppsformer och så är dom själva inte nöjda. Då slog det mig också att när jag var i storlek 36 och i rätt schysst form så var jag inte nöjd. Jag fortsatte att gå på dieter som fick mig att kräkas för att det fanns ju fortfarande att ta i på magen. Det sitter inte i kroppsformen och det är så lätt att glömma.
 
Jag står inte naken framför spegeln för att jag tycker om vad jag ser utan för att förstå att det är så här jag ser ut. Tuttarna hänger. Magen hänger. Tuttarna har ärr från en bröstförminskning. Låren har bristningar. Magen har bristningar. Jag tittar på min nakna kropp för att bli tillfreds med vad jag har. Jag behöver inte älska vartenda ärr, varenda bristning, men jag vill inte hata min kropp.
 
 
Har aldrig varit nöjd med min kropp. På 28 år. Jag har alltid fasat för sommaren. Att stå där i bikini. Med magen hängande och med bristningarna som lyser. Det har inte spelat någon roll vilken storlek jag har haft, varken storlek 36 eller storlek 46, jag har inte varit nöjd. Jag har hatat varenda minut. I år är första gången som jag inte bryr mig. Magen hänger fortfarande och tuttarna lika så, och jag är inte nöjd med den kroppsformen som jag har, men det är den kroppen som jag har. Det går liksom inte att förändra. Och hur mycket jag önskar att jag såg ut som någon annan, eller hur mycket som jag önskar att jag inte hade blivit sjuk och gett upp träningen för att istället tycka synd om mig själv, så förändrar det inte hur jag ser ut. Jag har inte tid att hata min kropp längre. Jag har varken den tiden eller den energin. Jag är 28 år och har ett liv som jag behöver leva. Inte överleva. Och för att göra det så behöver jag acceptera mig själv precis så som jag är.
 
Det kommer inte spela någon roll hur mycket jag tränar, eller hur bra jag äter, hur många kilon som jag tappar eller vilken klädstorlek jag drar om jag inte kan älska mig själv i den kroppen som jag är i. Jag har varit varenda storlek och aldrig varit nöjd med min kropp. Jag är redo att lära mig att acceptera mig själv för att kunna trivas i mitt eget skinn.
 
Jag vet att jag inte är ensam. Långt ifrån. Och det gör mig så ledsen att så många är så missnöjda över sitt utseende. För jag vet ju ångesten det skapar. Många av mina vänner som är missnöjda med sin egen kropp är bland de vackraste kvinnorna som jag har vilat ögonen på. Har ganska länge trott att jag är rätt ensam om att känna så här. Tills mina kollegor sa att dom aldrig skulle klara av att stå nakna framför spegeln och titta på sig själva. Då blev det så tydligt att det inte sitter i kroppsformen.
 
Jag kommer att fortsätta min träningsresa för att kunna få på mig mina gamla kläder men inte utan att fortsätta stå naken framför spegeln. Jag är 28 år och redo att acceptera mig själv. Jag är 28 år och har inte längre tid att låta vikten på vågen styra mitt liv. Kan vi inte bara stå nakna framför spegeln allihopa tillsammans? Inte tillsammans tillsammans i samma spegel men mentalt tillsammans. Jag vet ju att jag inte är ensam i det här.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress