Farmen är tillbaka och så är även minnena
 
Pratade med mormor tidigare. Hon ville prata om Farmen, att det är tillbaka och att det är mycket bråk och skrik på gården. Själv har inte sett ett enda avsnitt sen jag själv lämnade gården. Såg inte färdigt säsongen efter att jag hade lämnat programmet. Mormor förstod inte varför det var så mycket dramatik så förklarade för henne att allting inte hamnar på film. Som den där gången när Billie-Kim kastade en såg på mig när inget filmteam var i närheten så allting som syntes på TV var att jag var sur men inte varför. Och sen älskar ju produktionen att klippa lite hej vilt så att det ska se annorlunda ut på TV än vad det egentligen var (vilket dom själva självklart inte erkänner).
 
Vilka minnen det drog upp.
 
Tänk vad livet var mörkt då. Hela livet var en mörk dimma. Innan, under och efter inspelningen. Såg precis ett klipp från vår säsong och jag kände knappt igen mig själv. Började nästan gråta av synen av mig själv. Så mörk, så vilse och så förlorad. Tänk om jag där och då hade vetat hur fint livet skulle komma att bli. Hur jag skulle blomma, växa och frodas. Min resa inombords är inte slut än men vilken resa jag har gjort! Ångesten bor fortfarande kvar men vi ses allt mer sällan.
 
En klok vän till mig sa att jag behöver förlåta mig själv dom orden har etsat sig fast som en hjärnklo. Tror att hon har rätt, att sista steget ur dansen är att förlåta mig själv för att ha förlorat mig själv, men än är jag inte riktigt där. Det är en tung sten att bära men någonstans så är jag rädd för vad som kommer att hända om jag förlåter mig själv, stänger dörren och släpper taget. Om den delen av mig själv försvinner, den delen som har tagit upp så mycket plats, energi och känslor, vem är jag då?
 
Tänk att jag där och då inte förstod hur jag skulle överleva ännu en dag när jag idag istället är rädd för att inte få uppleva morgondagen. Tänk att livet kan förändras, förbättras, så mycket.
 
Livet, jag älskar dig!
 
You can break down a woman temporarily, but a real woman will always pick up the pieces,
rebuild herself, and come back stronger than ever.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress