Vilken lördag!
 
Alltså, wow, vilken morgon! Solen, älskar verkligen solen. När jag knatade till gymmet straxt innan nio så var det redan tolv plusgrader(!) på min balkong. Liksom, tjena våren, kul att du tittar förbi. Solen får det verkligen att spritta i hela kroppen.
 
 
Är det bara jag som avslutar träningspasset i liggandes på golvet?
 
Var tvungen att ta en paus med benen upp efter intervallerna innan jag kunde gå vidare.
 
Startade med 10 minuter powerwalk. Sen körde jag intervaller.Trodde aldrig att jag skulle lära mig att tycka om intervaller men nu ä l s k a r jag intervaller.
20 intervaller, 30 sec on, 30 sec off.
Körde 15 i snabb hastighet, och sedan så drog jag på en brant uppförsbacke och sänkte tempot lite och avslutade med 5 backintervaller.
Varvade ned med 2,5 minuter lugn promenad för att sedan avsluta med sprintar. 20 sec on, 10 sec of x 10.
 
Efter att ha legat med benen rakt upp i vädret medan alla stirrade på mig så var tanken att jag skulle köra axlar och armar, men kunde inte bestämma vad jag skulle köra.
Började med handstående. Stod så länge som jag orkade x 4.
Sen körde jag hollow bar hang så länge som jag orkade x 4.
 
AMRAP 6 min
6 KB singel arm clean and press
6 KB axeldrag
 
AMRAP 6 min
6 dips
6 push ups
 
TABATA 8 min, 30 sec on, 30 sec off
Battlerops
Burpees
 
Sen var jag lycklig men helt slut.
 
 
Satt i fotöljen och försökte få tillbaka lite liv i kroppen och vips! så dök mormisen upp från ingenstans. Så bjöd henne på en fika innan jag gick hem för lite havregrynsgröt.
 
Hörrni, idag har jag varit nykter i 1376 dagar. Tiden bara rusar förbi.

Kan inte förstå att jag bara för några år sedan dämpade min ångest och mitt självhat med alkohol för att slippa känna. Idag har jag bytt långa sovmornar med tung betongkeps mot tidiga helgmornar och svettiga träningspass på gymmet.

För 1377 dagar sedan så kunde jag aldrig tro att man kunde må så här bra eller att livet kunde vara så här fint. För 1377 dagar sedan så ville jag inte leva längre; idag älskar jag livet. Mer och mer för varje dag som går.

För 1377 dagar sedan så hatade jag min kropp; idag älskar jag min kropp. Varenda bristning, varenda cellulit. Till och med dom där rissäckarna till tuttar som jag så länge föraktat tycker jag nu om. Jag älskar att se min kropp formas och förändras med hjälp av träningen.

Livet är här och nu och det är till för att levas. Att fokusera på siffrorna på vågen eller storleken i kläderna är inget sätt att leva. Det är en sån frihet att inte längre räkna kalorier eller stirra mig blind på siffrorna på vågen. Det är en sån häftig känsla att äntligen våga älska mig själv med allting som jag är.
Glöm inte att du är fin precis som du är.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress