Åh livet, varför det ska det vara så svårt?

Innehåller affiliate-länkar


Åh livet, varför det ska det vara så svårt? Hur vet människor vad dom vill bli när dom blir stora? Hur vet en att rätt är rätt?

Tror att min känsla av rotlöshet är att jag inte har någonting just nu. Varken jobb, bil eller boende, och att vara inneboende när man är 30 år (fattar fortfarande inte att jag är 30 år? Känns helt galet att skriva!) och har klarat sig på egen hand sedan en blev myndig är frustrerande. Det går inte att sticka under stolen med. Och jag älskar mina vänner, men det betyder inte att en behöver älska att vara inneboende. Jag saknar att ha mitt eget.
Har ju lagt bud på en lägenhet men mäklarna i det området är inte riktigt lika hungriga som mäklarna i Stockholmsområdet så allting tar sån tid. "Jag ska prata med säljaren om ditt bud om tre dagar, sen återkommer jag". Tre dagar? Kasta dig på telefonen! Ni har fått ett bud! Tre bud i ärlighetens namn, men eftersom processen är så långsam så händer ingenting med buden.
Om Stockholmsmäklarna är lejon så är mäklarna i det här området som nykläckta blinda kattungar. Jag försöker verkligen ha is i magen men känslan av att sitta fast i sjunkande lera är hemsk och känslan av att fläkta och fly blir starkare för var dag som går. Samtidigt så vet jag att den här lägenheten är en bra investering för mig oavsett om jag vill fortsätta resa eller stanna i Sverige och hoppa in i hamsterhjulet igen. Att köpa den här lägenheten behöver inte betyda att jag stannar, men den kommer definitivt ha en lugnande inverkan på min själ. Och får jag inget jobb så kan jag fortsätta att njuta av solen men i hamnen i stället, eller i roddbåten som går att hyra i hamnen för en billig peng. För njuta av solen, det gör jag minsann, till den graden att jag har fått soleksem. Och är inte det roligt så säg, här har en varit i Asien i nästan fem månader, solat varje dag utan skavanker, och så kommer man hem, solar två dagar och ser ut som om att en har fått vattkoppor på hela bröstet? Det är ju tur att det inte finns en man i mitt liv som ska se mig naken om vi säger så.

Jag vet att var sak har sin tid, men just nu är det väldigt svårt för mig att sitta ned i båten och ta det lugnt. Känslan av hopplöshet har redan börjat äta upp mig inifrån. Att komma hem gav inte mig den där varma känslan inombords som jag hade hoppats på. Kanske borde jag bara boka en ny resa ut härifrån?


Nu ska jag dricka upp mitt kaffe här i solen (älskar att kunna sitta ute och dricka morgonkaffet i morgonsolen!), söka ett intressant arbete och sedan svida om för att åka och kolla på bil. Har jag tur så kanske en sak faller på plats idag? Håll tummarna!



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar