Alla kan inte göra allt, men alla kan göra någonting

För två dagar sedan så skrev jag det här brevet till min granne.

Dagen vi flyttade in var mitt första möte med honom. Han är gammal. Runt mig egen morfars ålder, på en höft så där. Han hade ingen flytthjälp. Rullade sitt bord längst med hela uppfarten. Släpade sina möbler längst uppfarten. Tog en hylla, bar in den och erbjöd mig att hjälpa honom men han avböjde min hjälp artigt men bestämt och avslutade med att säga att han istället kanske kan hjälp mig med någonting i framtiden. Sedan dess har vi stött på varandra ett par gånger på parkeringen och pratat med varandra.
Han kör en rätt stor kombi, men han kör ändock bil. Vi parkerar ofta bredvid varandra och han tenderar att hamna lite snett ibland, men inte så pass snett att han tar upp för mycket plats men tillräckligt för att någon av våra grannar ska se rött. Häromdagen hade någon skrivit i snön på hela bakrutan, PARKERA RAKT. Då högg det i hela mitt hjärta. Han är gammal, klart som fan att det kan vara lite svårt att parkera rakt (vi har inte ens rutor på backen att följa). Det är till och med svårt för mig att parkera rakt ibland. Det som slog mig där och då var, tänk om det var min morfar? Jag hade blivit så ledsen om någon hade skrivit det på min morfars bil. Tänk om han sitter själv hela dagarna? Jag hade blivit så ledsen om min morfar satt ensam dagarna igenom. Tänk om han inte har familj och vänner? Tänk om han har familj men som kanske bor långt bort? Tänk om han har svårt att åka till affären i det här vädret och behöver handla?

Först tänkte jag skriva ett argt brev till alla mina grannar. Ifrågasätta vem som har ett sånt litet hjärta med så lite omtänksamhet och kärlek i. Och säga att jag mer än gärna flyttar på min bil om det är så att denne någon känner att denne inte får plats någon annanstans trots att våran parkeringen inte är full. Och i samma brev ifrågasätta hur någon kan ha hjärta att gnälla på en parkering medan någon annan (och jag vet precis vem) slänger sina möbler på tomten, och hur någon har magen att stå och skriksjunga sånger utanför mitt fönster på sena natten. Jag menar, om vi ändå ska vara såna. Men jag vet ju att det inte går att möta hat med hat. Och jag insåg att den här farbrorn kanske behöver få ett brev och få veta att han gärna får komma förbi på en kaffe, eller be om hjälp med att handla, eller så kanske han har familj i närheten men kanske ändå vill ljuga ikapp med någon över en kopp java, för hade någon erbjudit min morfar det så hade hela jag fyllts med värme, kärlek och en tro på mänskligheten.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

SoderstromFilippa
SoderstromFilippa,
Fint gjort! 😃 man blir glad av att se att det finns hopp om mänskligheten i alla fall! Kram på dig!
nouw.com/soderstromfilippa