Är det uppenbart för dig? För det känns så uppenbart för mig.

Vet att jag är så himla frånvarande. Jag har liksom tappat inspirationen lite. Och det är så mycket nytt just nu. Är ju inredningstokig. Vill få färdigt lägenheten men vill inte hetsa fram skönheten i den. Sen har jag ju bytt jobb och det är mycket nytt, mycket nya intryck, mycket nya (fantastiska) människor och snart ännu mera nytt på den fronten. Och sen har jag blivit kysst(!) och det är ju också nytt. Och spännande. Och.. och.. och.. ja, nervöst. Och jag vill ju prata med hela världen om det för han är så där himla fin. Men det är alldeles för nytt för det. Det är liksom ingenting. Än. Men jag antar att vi dejtar. Och träningen har ju gått så där. Skadade mig och har hasat mig fram men nu har naprapaten gett mig klartecken att det inte är någon fara att tuta och köra. Jag kommer alltså inte att dö och kan fortsätta med det som jag älskar. Jag hoppas att jag snart är tillbaka lite mer helhjärtat. Jag tycker ju ändå om er och att dela med mig av min resa. Även fast den ser annorlunda ut nu än när jag började, men livet, vilken fin resa det är. Fin men ack så skakig.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer