Att stå stilla och stampa


Helg. Tid för reflektion.

Sitter här med min kaffe och surar över tillvaron. Känner att livet inte är så speciellt. Antagligen för att jag står och stampar med byggfirmorna. Har fått en offert men jag tycker inte om den. Byggfirman förstår inte min vision. Jag är en handlingskraftig människa utan tålamod med ett visst kontrollbehov (låter verkligen som en sjukt skön människa) och att stå här med byggfirmorna och stampa, att inte komma framåt, känns ungefär som min löpning som jag övar på, att vara som en sköldpadda som springer i sirap - jag kommer ingenstans. Det är frustrerande. Det är energidränerade. Jag har ju bestämt mig för att renovera och då vill jag göra det nu. Nu, precis nu. Inte sen. Inte i sommar, inte i höst, nu.

Det i sin tur gör att jag känner att hela livet är lika glamouröst som Askungens liv på vinden. Plötsligt kommer jag på mig själv med att ifrågasätta mitt liv. Jag glömmer så lätt bort vad jag åstadkommit. Vad jag har gjort, var jag har varit och vilken resa jag har gjort. Jag sålde allt jag ägde för att testa mina vingar, 6 månader av fantastiska (och hemska!) upplevelser, det är ju inte direkt alla som gör bara så där. På känsla. Köpte en ny lägenhet på impuls (mitt fjärde impulsiva lägenhetsbeslut). Hamnade på en arbetsplats där jag (oftast) skrattar mig genom dagarna. Där jag omges av så mycket fantastiska och inspirerande människor. Jag tror på min känsla, och även om jag inte kan hantera mina impulser (vi har pratat om att medicinera min impulser och känslor för att jag ska få en mer balanserad tillvaro, för ni har väl märkt att det svänger snabbare än i en berg-och-dalbana?), så litar jag på mig själv. Jag är som en katt med nio liv, och jag lever nog på mitt nionde liv just nu, men jag landar märkligt nog alltid på fötterna. Upp som en sol och ned som en pannkaka.

Och det får det är rycka i mina jag-klarar-det-själv-nerver. Ingen firma nappar (.. eller ens svarar på mail) så vad jag kan göra själv? Vilka moment klarar jag (och youtube) själv och vilka behöver jag leja ut? Slå ut garderoberna klarar jag, bygga ihop nya är inga problem (kan kalla in förstärkning när man behöver vara två) om än riktigt tråkigt, installera elementskydd kan jag göra själv, rimligtvis borde jag kunna slå ut både kök och vägg själv, och sätta ihop alla skåp, måla om är ju heller inget problem, men om jag skulle göra det själv, skulle jag då tvivla på min existens? Antagligen. Skulle jag vilja ge upp? Antagligen. Skulle jag hata mig själv för att jag började? Antagligen. Är det en rimlig lösning på mitt problem? Absolut inte. Är några av mina drastiska beslut någonsin rimliga? Där och då, absolut, men i efterhand? Kanske inte riktigt. Men vad är alternativet då? Sitta här och sura? Sälja och köpa nytt?

Idéen om att renovera den är lägenheten äter upp inombords för att jag ännu inte har en plan och bara vill bli klar. Känns som om att jag vrider och vänder på varenda sten för att kunna förverkliga min vision.



???? For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229