ATT TA HAND OM SIG SJÄLV

Glömmer ofta bort mig själv lite. För några år sen så skulle jag aldrig lämna lägenheten utan smink. Det kom inte på tal. Sen träffade jag mitt exet kexet och glömde bort det där med smink. När det tog slut så insåg jag att jag heeeeelt hade glömt bort mig själv, med allt vad skönhet heter. Jag tycker kläder är roligt, speciellt herrmode (älskar att vara smakråd åt mina manliga vänner! Och kvinnliga så klart, men mest männen), men skönhet, äej, det händer liksom inte. Jag är en sån där tvål- och vattentjej. Om jag har smink på mig. Annars brukar jag glömma att tvätta ansiktet. Men sen blev jag ju sjuk under förra våren, sommaren och hösten. In på vintern. Och då fanns det ingen energi att sminka mig. Jag orkade ju knappt stå upp. Och efter det så har jag haft lite svårt att komma tillbaka till hela det här med att piffa mig själv. Jag trivs ju så mycket bättre med smink än utan, och jag hade helt glömt den känslan. Fick mersmak i lördags när vi var ute. Och igår så sminkade jag mig och lockade håret. Vilken känsla! Och idag så sminkade jag mig igen. Även fast det kanske inte syns så mycket så känns det. Måste verkligen sluta låta latheten ta över. Håller ju trots allt med Coco Chanel;
"I don't understand how a woman can leave the house without fixing herself up a little - if only out of politeness. And then, you never know, maybe that's the day she has a date with destiny. And it's best to be as pretty as possible for destiny."
Hennes ord var förut mitt motto. Och är väl än. Går ju trots allt fortfarande inte ut i mjukiskläder.

Är jag ensam om det här? Att liksom vara så ointresserad av skönhet att det övergår i lathet?



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer