Bitch, please

Har funderat över en sak. Över ordet arg. Innebörden av att vara arg. Folk tenderar att missbruka ordet arg enligt min mening. Bara för att jag ler så är jag inte arg (jag har inte ett naturligt leende ansikte). Bara för att jag inte skriver hundra smileys i ett SMS så är jag inte arg. Jag kan vara upprörd, men det betyder inte att jag arg, det betyder precis vad det är, att jag är upprörd. Och bara för att jag är ärlig och säger vad jag tycker, eller känner, så är jag inte arg. Vad som däremot gör mig arg (en av många saker) är när människor ska envisas med att tjata om att jag är sur, när jag i verkligheten inte är det. "Du är ju sur." "Nej, jag är inte sur." "Jo, men jag hör ju att du är sur." Ja, ni hajar ju galoppen liksom. Eller den bästa av alla, vid en SMS-konversation (alltså en TEXT-koversation för att förtydliga): "Jag hör ju att du är sur.". Jag har då aldrig upplevt att texten pratar med mig, men du kanske har någon sån där övernaturlig förmåga? Good for you, verkligen.
Summan av kardemumman; Jag har fler känslor än två (glad och arg). Och det måste vara jävligt tråkigt att aldrig kunna känna någonting annat. Jag är tydligen lyckligt lottad över att ha många känslor. Även om mina för det mesta är är jävligt överdrivna eftersom jag är en sån där känslomänniska som inte kan känna någonting halvdant, men likväl, jag känner åtminstone. Verkar vara få förunnat.
Ps. Du vill inte träffa mig när jag är arg. Du lär märka varför om du gör det. Jag lovar. Ds. Ps. 2. Det är inget hot. Ds. 2.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer