Ni undrar varför jag är singel?
För att alla män där ute är så ödmjuka och charmiga.
 
 
PinneWIrre1 tyckte att jag snygg till dess att jag avstod att ta en öl med honom i brist på hans engagemang, då var jag plötsligen ett fetto.
 
 
Aquilifer och jag har skrivit till varandra i omgångar genom åren. En gång skulle vi ses men då slutade han att höra av sig. Idag kontaktade han mig för att komplimera mig och sen ifrågasatte han varför jag tycker att livet är så himla fint. När jag svarade på frågorna som han ställde så blev han både upprörd och respektlös. Mestadels för att jag inte beklagade att hans farfar ligger för döden. Han blockerade dessutom mig så att jag inte kunde svara på hans meddelande.
 
I båda exemplen ovan så slutar det med att båda kommenterar min vikt och det är så jävla vidrigt beteende. Och tyvärr är det ett väldigt vanligt förekommande beteende på dejtingsiter. Har en uppsjö med såna här skärmklipp. När manligheten såras så börjar dom greppa efter halmstrån för att trycka ned mig.
 
Och det här är också en av anledningarna till att det är så jävla tröttsamt att alla vill lägga sin näsa i blöt hela tiden för att kommentera varför jag är singel. Speciellt alla kommentarer om att jag "behöver sänka mina krav". Så till er som tycker att jag har för höga krav, ni tycker alltså att jag borde ha ett rötägg likt männen ovan i mitt liv? Vad är det för krav som jag ska sänka? Min egen lycka? Varför ska jag kompromissa med min egen lycka för att istället antagligen bli olycklig?
Såna här kommentarer kommer uteslutande från människor i förhållande. Förstår inte varför det är okej att ifrågasätta mitt val att vara singel hela, hela, hela tiden; jag ifrågasätter inte varför ni är i förhållanden. Jag lägger mig inte i era relationer eller era val av partner. För det är erat val, inte mitt. 
 
Jag behöver inte en man i mitt liv för att känna mig tillfreds med livet. Däremot så önskar jag att dela livet med någon men jag behöver inte dela livet med någon. Det är skillnad.
 
Jag är singel för att jag värdesätter mig själv tillräckligt högt för att inte nöja mig bara för att slippa vara ensam. Jag tänker fortsätta att njuta av att vara singel tills den rätta dykter upp för jag är inte rädd för att vara ensam och jag behöver definitivt inte en man för att känna mig hel eller för att leva ett innehållsrikt och kärleksfullt liv.
Dejten som inte kan ta ett nej
Okej, dags att prata om det här med dejting igen..
 
Började prata med en stilig kille på Badoo. I början var jag inte speciellt intresserad men fortsatte ändock att prata med honom och blev mer och mer positivt överraskad. Vi bestämde att vi skulle träffas. Och här börjar det..
Först så skulle vi ses en kväll efter att jag slutade arbeta men innan han skulle på middag på en konferens som han var på, men jag blev kvar på jobbet och han ville ses omgående. Sa att jag kunde ses om trettio minuter men det var inte tillräcklig snart för honom. Han krävde omgående eller efter middagen. Tappade lusten. Meddelade precis det, att jag tappade lusten. Han blev ledsen för han hade verkligen sett fram emot att träffa mig. Redan här så kände jag att det här troligtvis inte är någon för mig. Jag vill ha en handlingskraftig och beslutsfattande man.
 
Han fortsatte höra av sig och jag tänkte att jag får ge det en chans till. Han kanske fick tillfälligt hjärnsläpp. Så vi bestämde att vi skulle ses. Han hörde av sig och ville ses om 30 minuter(!), och sen kom ett sms med att vi kan ses om 40 minuter. Här var jag på middag hos min kusin men sa att jag kunde möta upp honom och frågade var han ville ses. Det kunde han inte svara på så jag föreslog Rosteriet (det enda café som jag förmodade var öppet en söndag vid åtta). Då svarade han att han inte visste var det låg (hallå, vad hände med google?) och frågade vad jag tyckte. Vadå vad jag tycker?! Kom igen! Och så tappade jag lusten. Igen. Lite engagemang och framfötter kan man väl åtminstone visa?
Återigen så meddelade jag hade ledsnat och att jag tappade lusten av hans brist på beslutsamhet. Och att det inte kommer fungera för mig framöver heller. Tackade för mig och önskade honom lycka till i jakten på hans framtida puma. Då svarade han att jag gjorde honom riktigt ledsen. På riktigt, ledsen! För han hade sett fram emot att träffa mig. Då svarade jag "Jag förstår det, men det finns ingen anledning att att ses om en av oss inte tror att det kommer att fungera framöver.Jag dejtar inte för att det är roligt; jag dejtar för att träffa någon att spendera livet med. Jag vet vad jag letar efter och vad jag vill ha i en partner. Första intrycket säger rätt mycket. Jag beklagar att jag inte tror att det här skulle fungera." Okej, rätt tydligt ändå? Ändå fortsatte han skicka sms som om ingenting hade hänt. Fick artigt tacka nej till en brevkompis därefter. Okej, ännu tydligare än så går väl inte?
 
Efter det så har jag fortsatt att få sms. Han har även ringt. Jag har inte svarat. Jag vet liksom inte vad mer jag kan säga? Utan att behöva vara otrevlig. Och i fredags kom ännu ett sms. Svarade inte.
 
Idag så kom den här bilden.
 
 
VI HAR INTE ENS TRÄFFAT VARANDRA! Hur kan man bli så arg?
 
Efter det så var min andra tanke, vad sa han till personen som tog bilden?
 
VEM GÖR SÅ HÄR ENS?! Allvarligt?! Hur orkar han engagera sig så här mycket? Det var förra söndagen jag tackade för mig. Åtta dagar sedan. Han har alltså gått runt och tänkt på det här i åtta dagar.. Och sedan bett någon ta en bild på honom när han pekar finger åt mig?
 
Det är såna här män som får mig att vilja leva ensam resten av mitt liv. Som får mig att hata internetdejting. Det här är långt sjukare än en snoppbild. Den här killen är mer obehaglig än min beundrare som skickade kärleksbrev från fängelset..
Att internetdejta
Bildresultat för ankarstrands tinder
 
Alla hjärtans dag imorgon och fortfarande singel (men ändock lycklig - många verkar tro att jag är olycklig för att jag ofta uttalar mig bittert om singel livet, men tro mig, jag är singel och lycklig). Fortfarande ute i dejtingdjungeln. Har dock begränsat mina dejtingforum. Blir mörkrädd av hur vissa beter sig så kan vi ta ett ögonblick och prata om det här med internetdejting igen?
 
Vi kan väl börja med användarnamnet. Användarnamn som "storåsvart", "storsnabel", "7inch" eller "sexigbeast66" ger inga positiva vibbar om att du är en skön dude som är ute efter tvåsamheten. Användarnamnet säger ganska mycket om personen ifråga. Åtminstone för mig.
 
Du har ingen bild? Ingen presentation? Ingen fakta? Och du undrar varför du inte får svar? Har svårt att tro att en presentation utan varken bild eller text får många intressanter. Ibland kan jag känna att bläddra omkring på en dejtingsida är som att bläddra igenom Hemnet. Är det inte iögonfallade så fortsätter scrollandet. Och det här är ju det som är så spännande med iögonfallde - det är individuellt, men det behöver finnas nåt att fastna vid.
 
Presentationen då? Jag fastnar för människor som skriver en presentation med självdistans men som ändock beskriver personen. En person som skriver att den är ödmjuk och snygg i samma mening är troligtvis inte speciellt ödmjuk. Är inte så intresserad av om din mamma anser att du är snygg, eller om många beskriver dig som snygg. Och det här går lite hand i hand med bilder i bar överkropp. Är det allt du har att visa? Dina magrutor? Då är du antagligen inte speciellt intressant heller.
 
Och vad är hela den här grejen med att ha bilder från 2012? Jag hajar ju att det är svårt att hela tiden uppdatera sitt fotoalbum med dagsfärska bilder, men 2012? Kom igen. Bristen på engagemang lyser långa vägar. Jag vet att tjejer är rätt kända för att använda quotes på sociala medier, men att ha fotoalbum fyllt med quotes och bilder på vackra vyver? Google är inte svårt att bemästra om jag behöver inspiration - jag vill se vem du är. Gruppbilder faller också bort - jag vill inte behöva gissa mig fram till vem du är.
 
Men det viktigaste av allt; meddelanden. Det är här det läskiga börjar. Att så många vågar vara någon annan än de egentligen är bara för att de sitter bakom en skärm. Om du skriver att du vill kissa på mig som ditt första meddelande så kommer jag inte svara. Precis som om ditt första meddelande handlar om min kropp är äkta, du vill vara otrogen med mig, du skriver att jag skulle haft "en go cuckoldhubby", om hur sjuk jag är eller om jag vill suga din polska stora kuk.
 
 
Efter tio år så har jag fått läsa de flesta meddelanden som jag inte önskar att någon annan får läsa. Kan vi inte bara ens om att tänka till innan vi skickar ett meddelande. Vill din syster läsa ett sånt meddelande, eller din mamma? Är svaret nej, skicka inte meddelandet. Det är verkligen inte svårare än så. Vanligt vett och etikett kallas det.
 
Svarar jag inte första gången som du skriver så kommer jag inte att svara de tio andra gångerna heller. Du framstår bara som obehaglig om du är ihärdig utan att få svar. Jag har testat det här med att tacka för komplimanger även fast jag inte är intresserad och det fugerar inte heller. Då blir det oftast ett jävla liv i luckan när en ska förklara hur landet ligger så jag har insett att det är bättre att inte svara än att tacka artigt. Får du inte ett svar - ge upp, okej? För allas trevnad.
 
Jag vet att jag inte kommer att behöva leva ensam hela mitt liv, men ibland så är det svårt att förstå hur det ska gå till i den här djungeln av vilddjur där det inte varken finns regler eller vett och etikett. Jag har inte bråttom men det förändrar inte det faktum att jag längtar efter dagen då jag träffar mannen i mitt liv som får det att suga i magen och som älskar mig villkorslöst för den jag är med allting som jag är.