Att internetdejta
Bildresultat för ankarstrands tinder
 
Alla hjärtans dag imorgon och fortfarande singel (men ändock lycklig - många verkar tro att jag är olycklig för att jag ofta uttalar mig bittert om singel livet, men tro mig, jag är singel och lycklig). Fortfarande ute i dejtingdjungeln. Har dock begränsat mina dejtingforum. Blir mörkrädd av hur vissa beter sig så kan vi ta ett ögonblick och prata om det här med internetdejting igen?
 
Vi kan väl börja med användarnamnet. Användarnamn som "storåsvart", "storsnabel", "7inch" eller "sexigbeast66" ger inga positiva vibbar om att du är en skön dude som är ute efter tvåsamheten. Användarnamnet säger ganska mycket om personen ifråga. Åtminstone för mig.
 
Du har ingen bild? Ingen presentation? Ingen fakta? Och du undrar varför du inte får svar? Har svårt att tro att en presentation utan varken bild eller text får många intressanter. Ibland kan jag känna att bläddra omkring på en dejtingsida är som att bläddra igenom Hemnet. Är det inte iögonfallade så fortsätter scrollandet. Och det här är ju det som är så spännande med iögonfallde - det är individuellt, men det behöver finnas nåt att fastna vid.
 
Presentationen då? Jag fastnar för människor som skriver en presentation med självdistans men som ändock beskriver personen. En person som skriver att den är ödmjuk och snygg i samma mening är troligtvis inte speciellt ödmjuk. Är inte så intresserad av om din mamma anser att du är snygg, eller om många beskriver dig som snygg. Och det här går lite hand i hand med bilder i bar överkropp. Är det allt du har att visa? Dina magrutor? Då är du antagligen inte speciellt intressant heller.
 
Och vad är hela den här grejen med att ha bilder från 2012? Jag hajar ju att det är svårt att hela tiden uppdatera sitt fotoalbum med dagsfärska bilder, men 2012? Kom igen. Bristen på engagemang lyser långa vägar. Jag vet att tjejer är rätt kända för att använda quotes på sociala medier, men att ha fotoalbum fyllt med quotes och bilder på vackra vyver? Google är inte svårt att bemästra om jag behöver inspiration - jag vill se vem du är. Gruppbilder faller också bort - jag vill inte behöva gissa mig fram till vem du är.
 
Men det viktigaste av allt; meddelanden. Det är här det läskiga börjar. Att så många vågar vara någon annan än de egentligen är bara för att de sitter bakom en skärm. Om du skriver att du vill kissa på mig som ditt första meddelande så kommer jag inte svara. Precis som om ditt första meddelande handlar om min kropp är äkta, du vill vara otrogen med mig, du skriver att jag skulle haft "en go cuckoldhubby", om hur sjuk jag är eller om jag vill suga din polska stora kuk.
 
 
Efter tio år så har jag fått läsa de flesta meddelanden som jag inte önskar att någon annan får läsa. Kan vi inte bara ens om att tänka till innan vi skickar ett meddelande. Vill din syster läsa ett sånt meddelande, eller din mamma? Är svaret nej, skicka inte meddelandet. Det är verkligen inte svårare än så. Vanligt vett och etikett kallas det.
 
Svarar jag inte första gången som du skriver så kommer jag inte att svara de tio andra gångerna heller. Du framstår bara som obehaglig om du är ihärdig utan att få svar. Jag har testat det här med att tacka för komplimanger även fast jag inte är intresserad och det fugerar inte heller. Då blir det oftast ett jävla liv i luckan när en ska förklara hur landet ligger så jag har insett att det är bättre att inte svara än att tacka artigt. Får du inte ett svar - ge upp, okej? För allas trevnad.
 
Jag vet att jag inte kommer att behöva leva ensam hela mitt liv, men ibland så är det svårt att förstå hur det ska gå till i den här djungeln av vilddjur där det inte varken finns regler eller vett och etikett. Jag har inte bråttom men det förändrar inte det faktum att jag längtar efter dagen då jag träffar mannen i mitt liv som får det att suga i magen och som älskar mig villkorslöst för den jag är med allting som jag är.
Opassande meddelande
 
Kan vi ta ett ögonblick och prata om det här? Får hela tiden höra att jag måste använda någonting mer seriöst än Badoo och Tinder, och tro mig när jag säger att jag har testat det mest. Här har ni Happy Pancake. Har varit medlem sen jag blev myndig nog att få registrera mig på sidor med åldersgräns. Har sett både det ena och det andra även här. 
 
Jag tror inte den här killen hade gått fram och sagt något liknande till en tjej i kön på ICA. Jag tror heller inte att den här killen hade blivit speciellt glad om någon skrev liknande saker till hans syster. Hans mamma skulle troligtvis inte vara så stolt över son vid dessa ögonblick. 
 
Vad är det som gör att människor tar sig rätten att skriva såna här opassande saker till andra människor? Vad är det som gör att människor tar sig rätten att kränka andra människor på internet? Jag förstår ju att det är lätt att sitta hemma, i sin trygga vrå, bakom en skärm och vara kaxig. Dessa människor skulle troligtvis aldrig uppvisa samma sida charmiga sida ute i verkligheten. 
 
Personligen hoppas jag att killen ovan snubblar, ramlar på sin kuk och bryter den så att han inte kan knulla någon non stop tills han bryter den. 
I jakten på den rätta
 
Var på dejt igår. Det var jättetrevligt. Han var jättetrevlig. Fick dock ingen känsla för det. Kändes mer som att ta en fika med en god vän. 

Väl hemma så pratade jag igenom dejten med Alexander. I vanlig ordning. Varpå Alexander säger att han inte alls vet vad det är som jag letar efter längre. Att han helt har tappat uppfattningen om vad det är för man som jag söker efter. Och ju äldre jag blir desto mer förändras bilden av vad jag söker. För några år sedan handlade allt om utsidan. Nu är det precis tvärtom.

Jag kräver inte mycket. I grund och botten är villkorslös kärlek det enda som jag vill ha, men utöver det självklara så vill jag ha en stark man. Som kan utmana mig. Som vågar bli arg på mig. Som kan sätta ner foten när jag svävar iväg. Jag menar inte att jag vill hitta en partner att bråka med utan någon som kompletterar mig. Jag vet att jag är rätt knepig och med små egenheter men jag har ett så jävla stort hjärta med så mycket kärlek.
Jag vill gärna träffa en man som är trygg i sig själv, som är seriös när det behövs men som samtidigt kan vara barnslig. Jag vill ha en man som är trygg i att vara just man. Jag vill ha en man som kan byta däck, vet hur man håller i en hammare och som håller upp dörren. Jag vill ha en  man som får mig att känna mig som en kvinna.
Jag vill ha en man som har nära till skratt, är ödmjuk och förstår att kärlek inte alltid är lätt men ack så vackert. Som liksom får det att suga i magen vid tanken på honom.
I grund och botten så vill jag träffa någon som älskar mig för den jag är. Precis som jag är.

Läste den här kärleksförklaringen igår och då smälter ju hjärtat. Efter det så läste jag den här, Why Modern Dating Makes Me Want To Punch Myself In The Throat, om att det är svårt att dejta idag. Och den sätter verkligen ord på det här med dejting. Hon prickar verkligen rätt i alla avseenden.

Nåväl, jakten går vidare. Hoppet lever kvar. Svagt men ändock vid liv.