Chockad, gapade med vidöppen mun


Onsdag. Halvvägs in i veckan, och vilken härlig dag! Vädret är fortfarande hormonellt och regnar till och från, men var länge sedan jag kände mig så neutral i kroppen. Liksom.. nöjd. Lättad. Jag har en kliande känsla av ångest i halsen men jag känner inte ångest, det smakar bara ångest. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men min ångest kan ibland smaka. Det smakar en slänga av bakfylla. Då trodde jag att det var spriten men nu förstår jag att det är ångesten, att det alltid har varit ångest. Samtidig som jag känner metallsmaken av den, och det tryck-kliande känslan i halsen, så känner jag inte ångesten. Jag vet att den finns där, och ju mer kaffe jag dricker, ju mer känner jag den, men just nu lever vi parallella liv i samma kropp. Nog om den, jag känner mig så g l a d. Liksom lycklig. Det spritter i kroppen.



Någonting så märkligt hände idag. Jag har redan behandlat ämnet på min story på Instagram (ni följer mig väl där?) men kan någonstans inte släppa det, blev så chockad.

Okej, så att jag internetdejtar är ju ingen nyhet. Inte att jag har stött på den ena värre än den andra genom åren, men idag blev jag verkligen paff. Händer sällan numera att jag blir paff. .

Så jag började prata med en stilig karl häromdagen. Men väldigt snabbt så skrev han "nu kommer lite frågor som är viktiga för mig" och så kom ett formulär av frågor. Liksom en lista av frågor, "Har du tatueringar eller piercingar?", "Röker eller snusar du?", "Har du barn sedan tidigare?", "Vill du skaffa en familj, vill du gifta dig i framtiden?" (här skrev han också att det är kyrkligt bröllop som gäller), "Har du några syskon?", "Var det på allvar att du ej haft en relation med någon?" (vet inte riktigt var han fick det från, för det har jag ju?), "Har du presenterat en kille för dina närmaste vänner och sagt att detta är min pojkvän?", och jag upplevde det som märkligt men besvarade dom. Han var väldigt sparsam med sina svar, om han ens svarade, och hans svar tydde ganska mycket på att han var otroligt självsäker och nästan lite arrogant.
Sedan kom nästa omgång, "Har du bil?" och "Vad jobbar du med just nu?", men sedan blev det hel radiotystnad. Hajade direkt att intervjun inte gick bra. Lite som en anställningsintervju, man känner lätt om det går bra eller inte. Så jag frågade om intervjun var slut och fick till svar "Jag känner kanske att det blir lite mycket som är lite frågetecken. Inget illa menat, både vad gäller avstånd. Sen tror jag att du måste hitta dig själv, ett jobb, en stabil vardag, inkomst. Jag söker någon med akademisk utbildning tex. Sätter höga krav på mig själv, och då naturligt den jag träffar. Tror du är en fantastisk person, rolig och så. Men mag-känslan jag har."

Jag satt på ett café när jag läste hans var och jag kan ärligt säga att jag gapade med vidöppen mun.

Så för att break it down, dom flesta svaren finns på min profil, inklusive min utbildning. Det står att jag endast har gymnasieutbildning. Vilket borde tyda på att jag inte är akademiker. Men tycker väl inte att det är värsta. Att jag borde hitta mig själv? Vem i h*lvete tror han att han är? Komma här och komma. Jag hade inte bett om en utvärdering.
Den här karln hade kunnat säga att han inte vill ses. Eller bara stoppat huvudet i sanden som 99,9% av alla andra män. Men av någon oförklarlig anledning så bara tyckte han att han hade rätt att döma mig och nedvärdera mig? Liksom såga mig rakt av. Och ge mig en utvärdering av mig själv. Utan att varken veta någonting om mig eller ens ha träffat mig.

Jag har varit hemma i två månader, och jag har hunnit köpa både bil och lägenhet k o n t a n t. Jag har alltså inga mångmiljonlån som den här akademikern säkerligen har. Jag jobbar inte men jag går inte på bidrag, men framförallt, jag letar inte efter någon som kan försörja mig, för det måste ju vara det som han är rädd för?

Tänker också, jag tar ju inte åt mig av vad han skriver, jag är mer chockad över beteendet - att han känner att han kan ta sig rätten att nedvärdera mig på det sättet, och tänk då tjejer som inte är lika självsäkra, förstår ni hur sårad någon kan bli av det där? Förstår ni vilken hemsk sak det är att säga någon, och speciellt någon som man aldrig har träffat? Att dejta är inte lätt. Många är osäkra. Många är som Bambi på hal is. Och man öppnar upp sig, gör sig sårbar, för att hitta någon som tycker om en tillräckligt mycket för att vilja ge en en ärlig chans, och så får man läsa någonting sånt om sig själv? Så. Vidrigt. Beteende.

Okej, men nu ska jag släppa det här. Jag försöka komma över min chock.


Chockerade mig själv i köket genom att laga en riktig gourmet svamppasta till middag. Perfekt avslut på en annars härlig dag. Trots regn.

Imorgon väntar anställningsintervju och sedan övernattnings hos min bästa kompis och frugan. Och beroende på vädret så kanske Gröna Lund.




For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar