Det finns bara en Gurkan

Det blir mycket Baren här nu, men det är det enda jag har andats senaste veckorna, och trots att jag hemma och ute ur tävlingen så spelet fortfarande i rullning. Såg precis senaste avsnittet. Gårdagens avsnitt (nya avsnittet sänds om 30 minuter). Önskar att jag hade sett det innan dagens #plusochminusmöte.
Jag gav Gurkan mitt minus. Jag gav honom det för att jag ansåg honom som det största hotet för Fredrik. Vi utslagna fick chansen att komma in och rösta ut någon av dom fyra sista deltagarna, och jag såg det som om att vi skulle komma in och hjälpa den vi vill ska vinna. Och så är det ju. Jag velade däremot mellan Ellinor och Gurkan och sedan föll det på Gurkan då jag inte ville att min röst skulle kunna bli avgörande, men med facit i handen så hade jag hellre röstat på Ellinor. Gurkan, vilken jävla klippa! Vilken jävla hjälte! Det är inte för ens nu, nu när jag såg avsnittet som jag verkligen förstod vilket monsterlass Gurkan drog till Baren. Jag visste att Gurkan gjorde ett monsterjobb, men inte hur mycket hjärta och själ han faktiskt la ned i det hela. Det riktigt stack till i mitt hjärta när jag såg hur nedslagen Gurkan var. Jag var själv inte där och kunde hjälpa till, men jag hade kunnat låta bli att lägga mitt minus på Gurkan. Gurkan var ett stort hot men ändock inte förtjänt av mitt minus. Fredrik hade tagit sig till final ändå. Det enda Gurkan förtjänar är respekt. Stor jävla respekt. Jag är inte sen med att erkänna mina misstag och att ge Gurkan mitt minus var definitivt ett misstag. Och när vi ändå pratar om Gurkan. Det är häftigt hur en kan ha så förutfattade meningar om en människa innan en har träffat denne (i mitt fall så gällde det Gurkan, Aina och Rodney, tji fick jag!) men Gurkan, vilken människa! Jag har sagt det oändliga gånger i programmet (vilket dock inte har sänts) att han är en ärlig men ack så kärleksfull person som inte gör annat än att sprida glädje. Han må stjäla showen ibland, och han må tycka att han ska styra och ställa mest, men han gör det med kärlek och glädje. Gurkan är verkligen hayat personifierad. När vi ändå pratar hayat. Jävlar vad jag ser trött på livet ut. Jag kan lova er att jag har haft svinroligt i huset men jag förstår att ni tittare tycker att jag ser sur, trött och bitter ut. Holy moly! Jag har verkligen en bitter uppsynd. Dessvärre så ser jag ut så, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra det. Måste kanske operera upp mungiporna så att jag åtminstone ser glad ut. Jag vet att jag kan le, så här bjuder jag på två bilder där jag faktiskt ler. Och jag lovar er, jag ska börja tänka på att le mer!



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer