Dog days are over

Status: Vi har pratat ut. Det känns bättre. Fortfarande förjävligt men bättre. Har gråtit så mycket att när jag böjde mig för att ta upp en kuvert från golvet så droppade det snor på det. Kvällarna är värst. Och morgonen. Att gå till sängs ensam och vakna ensam är värst. Det var liksom min favoritdel. Säga god natt, sov gott och syns imorgon. Det var någon viss charm över det hela. Förstår väl fortfarande inte riktigt hur karl resonerar, men jag kan inte tvinga honom till någonting. Han vill hångla med andra då ska han väl få det också liksom, men känns som en udda anledning. Och det känns så jävla konstigt att säga att han inte kommer att hitta någon som jag, men i det här fallet så är det så. Jag tror inte många tjejer skulle stå ut med vissa av dom sakerna som jag bara har ryckt på axlarna åt. Och det kommer han antagligen att upptäcka. Tyvärr. MEN livet går vidare. Ska bara gråta lite till först.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer