Dom säger att man inte ska ge upp hoppet om dom man älskar, men hur länge ska jag sitta här och vänt

Jag sover som en jävla prinsessa just nu. Som den prinsessan jag är. Ändå känns det inte som om att jag får tillräckligt med sömn. Det är tur att jag verkligen trivs på jobbet, för hur jobbigt det än känns att kliva upp ur sängen så är det inte jobbigt att gå till jobbet. Det är en sån härlig känsla. Och jag kan liksom acceptera det här med att vara kroniskt trött för livet är så fint ändå.

Tänker mycket på livet just nu. På personer som inte finns i mitt liv längre och på personer som finns i mitt liv. Om en älskar en person, till månen och tillbaka, är det rätt att behålla den personen i sitt liv trots att den personen förminskar ens känslor? Eller kanske till och med ens självkänsla? Kan man reparera relationer som nästan har tagit död på en? Kan en älska en person men vilja ta avstånd från personen för att känslorna inte känns ömsesidiga? Eller ska man acceptera att personen inte älskar en lika mycket bara för att få vara en del av den personens liv? Vad definierar en familj? Hur skapar en sig en egen trygghet? Är ensam verkligen stark? Vem bär dom starka när dom starka inte orkar längre? Vem tror på mig när jag inte tror på mig själv? Är kärlek bara psykiskt?

Funderar mycket på begreppet hälsa. Vad är egentligen hälsa? Och vad är hälsa för mig? Mår jag bra av att träna som en besatt? Antagligen inte. Mår jag bra av att inte träna alls? Antagligen inte det heller. Kan jag hitta en balans? Hur hittar jag en balans? Hur hittar jag en jämn balans i livet? Där alla delar får mig att må lika bra? Har så mycket funderingar kring livet. Kanske inte undra på att jag är trött om kvällarna när min hjärna går på högvarv så fort jag är själv.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer