En känsla varar inte för evigt

Hej finisar!

Har varit lite tyst av mig senaste dagarna då jag känt mig alldeles slut mentalt. Har sovit betydligt mer än vanligt. Har faktiskt inte ens varit utanför dörren på två dagar. Antar att det är vintern, våren och sommaren som har jagat ikapp mig. Det har varit ett fruktansvärt dränerande år. Jag har lärt mig otroligt mycket men inte utan att själv ta stryk på vägen.

Jag är arg och besviken och jag är ledsen och trött, men jag är också tacksam, en lärdom rikare och fylld med nya insikter. Jag må vara dränerad och jag må känna mig misslyckad, men jag är hoppfull. Befinner mig mitt uppe i en virvelvind av känslor och tänker låta virvelvinden ha sin framfart, för en känsla varar inte för evigt. Jag ska sova för att jag är trött och jag ska gråta för att jag är ledsen, men jag ska också skratta för att jag är lycklig och jag ska leva för att livet är för fint för att inte upplevas.

Det sägs att när en dörr stängs så öppnas en annan, och jag tror att det är dags att återvända hem. Hem till Södertälje. För att ge själen ro. För att plåstra om såren. För att hämta andan. Gräset kommer antagligen alltid att vara grönare på andra sidan, och min själ kommer antagligen alltid vara rastlös, men det är dags att vattna min egen gräsmatta, och vårda min själ med den värme och kärlek som den förtjänar, för någonstans så vill jag tro att ur allting ont kommer någonting gott, och en stängd dörr är väl kanske inte hela världen?


"Hur klyschigt det än är, så lever vi bara en gång. Lev livet. Gråt och skratta om vartannat.
Och ännu en gång, kom ihåg, ingenting varar för evigt."
- Nicole
Falciani





For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer