Ett slut är början på någonting nytt

Det har varit lite si så där med uppdateringen när jag har varit i huset men jag har inte riktigt funnit inspiration till att engagera mig i att vara snajdig här. Däremot har det varit skönt att kunna ventilera här. Lovade att återkomma efter att jag hade åkt ut men det var ett så hektiskt dygn att jag knappt hann andas. Tänkte att jag nu skulle delge er ur min synvinkel men jag har så mycket att berätta att det kommer att bli en bok så jag tänker att jag delar upp det, och vill ni veta någonting - FRÅGA! Lovar att svara på alla frågor.
I onsdags så smackade Jessica hem mig, och jag blev arg. Jag blev inte arg för att hon skickade hem mig utan det var hur hon skickade hem mig; hennes motivering. Såg att många reagerade på att jag inte sa hej då, att det var både omoget och löjligt. När det kommer till Sara så ville jag inte kramas där och då för att jag inte ville börja gråta och jag trodde faktiskt att jag skulle kunna säga hej då när jag hade packat klart, och idag så ville Sara säga hej då men försvann helt plötsligt (tur att vi ses på söndag igen!) och när det kommer till att säga hej då till Jessica så känns det mer löjligt att kramas och säga hej då när jag faktiskt tycker att hennes motivering var skev. Det skulle för mig själv kännas löjligt och falskt. Precis som att det för mig skulle kännas falskt att skåla, skratta och gulla med henne igår. Det är inte det att jag tycker illa om Jessica - jag tycker ingenting. Jag är rätt allt eller inget av mig, och jävligt lojal, och efter hennes motivering så föll hon från allt till ingenting. Hon är en fin tjej med fina egenskaper, verkligen, men det är en tävling (och ja, då får man räkna med att åka ut, men det är som sagt inte därför jag blev arg) och har man ingenting vettigt att säga - säg ingenting alls. Jag har haft tre fantastiska veckor! Det har varit en fantastisk, men ack så känslosam, resa! Och hur skönt det än må att vara hemma så känns det tråkigt. Det är en konstig känsla att få äta vad jag vill, lyssna på vilken musik jag vill, men det är en ännu mer konstig känsla att somna ensam och att vakna i en tom lägenhet. Vaknade i ren panik mitt i natten och förstod verkligen inte var jag var någonstans, än mindre så förstod jag inte att det inte fanns några kameror. Det skönaste med att vara hemma? Att få bajsa ifred. Att få gå på en ren och fräsch toalett. Att få duscha i en ren dusch. Att kunna tvätta av sig sminket i handfatet. Att kunna dansa naken framför spegeln. Tomheten efter Baren är precis densamma som efter Farmen men skillnaden är att jag känner att jag stå rakryggad efter den här produktionen. Önskar dock att jag hade bjudit mer på mig själv men av någon anledning så kände jag inte att jag kunde det. Kanske för att det är en tävling, kanske av någon annan anledning, men jag skäms inte, och jag känner att jag har gjort rätt val tävlingen rakt igenom. Jag har träffat åtta fantastiska människor under dessa tre veckor, och vissa av dessa hoppas jag på att kunna fortsätta att umgås med i framtiden. Vilket gäng! Tack för dessa tre veckor! Nu hoppas jag att ni röstar fram rätt vinnare på söndag, och jag antar att det är rätt solklart vem som jag tycker är den enda rätta och värdiga vinnaren. Kärlek till er alla!



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer