Every end is a new beginning

Sitter i soffan med en kopp kaffe och letar inspiration. Ögnar igenom bloggar, utbildningssidor, inredningssidor, ja, vad som helst som kan insperera mig själv, mitt liv. Har ingen inspiration alls just nu. Känner mig helt uttömd. Vilket oftast händer en gång per år. Måste ladda om mentalt ungefär en gång per år. Utvärdera året, utvärdera mig själv och göra upp en plan. Det kan vara en plan om vad som helst; en ny garderob, nytt jobb, nya vänner (gud, vad jag återkommer till det hela tiden. Jag vill inte ha nya vänner i den benämningen att jag vill kasta alla mina nuvarande, jag vill ha FLERA vänner) eller någonting så enkelt som en ommöblering av lägenheten. Just nu är jag helt insnöad på att flytta till USA och plugga för att kunna bli någonting. Jag ser ingen framtid i att sitta i kassan. Mitt största problem är att få CSN att täcka allting, och att kunna behålla min lägenhet här hemma. Jag vill behålla den. Den är liten och praktisk och även om jag inte känner mig speciellt svensk och inte känner ett behov av att återkomma till Sverige efter studierna så är det här jag har mina rötter. Min familj och mina vänner är här och det skulle vara så skönt att ha en punkt att återkomma till, att falla tillbaka på. Nackdelen med mig är att jag är så jävla impulsiv. När jag väl bestämmer mig för någonting så vill jag att det ska ske asap. Pronto. Gärna i samma sekund som jag bestämmer mig. Mest för att jag inte ska kunna ångra mig. Som nu, med USA, jag vill verkligen, verkligen, verkligen det här men det är ett stort steg att gå från att prata om det till att faktiskt göra det. Jag behöver någonting mer än det här.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar