Every whisper, every sigh, eats away at this heart of mine

.. Det värsta är väl egentligen att bara för att vi har varit tillsammans i två och en halv månad (andra vändan vi är tillsammans) så har vi inte dejtat sakta med säkert. Att vi satte etikett på det hela innebar ingen mer förändring än att jag ville träffa hans mamma och syster (vilket jag har velat hela tiden innan också eftersom jag träffat hans pappa, om än flyktigt, och hans bror). Vi har, åtminstone senaste halvåret (sen april MINST), umgåtts dagligen. I stort sett alla arbetsfria timmar (och förutom dom flesta fredag- och lördagskvällarna) på dygnet. Vi har sovit varenda natt, i stort sett alltså, tillsammans. Vi har ätit middag tillsammans, tittat på TV tillsammans, slagits om TV-dosan tillsammans, diskuterat arbetsdagen tillsammas.. I fortsättningen när jag kommer hem så kommer ingen att öppna dörren och pussa mig välkommen hem, lamporna kommer att vara släckta, det kommer vara middag för en istället för två och total tystnad och ensamhet. Jag vill inte ha det. Jag vill ha den där otroligt snygga killen med det där charmigt ruffsiga bruna håret; den där förbannat sexiga kroppen; dom där djupa bruna ögonen; den där fantastiska leende men framförallt den där humorn! Det var ju den, speciellt den, som jag föll för. Jag förstår inte.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer