Farmenångest

Har haft en stökig natt. Drömde att jag var på Korpo. Träffade en man. Han var så fin på alla sätt. Och sen dök Farmenproduktionen upp och spelade in en ny serie, men där satt Bille Kim och då fick jag ångest och så blev jag kalaspackad. Vaknade i drömmen och mindes ingenting men hela huset var sönderslaget och mannen var borta. Just nu längtar jag lite extra efter någon att dela vardagen med, laga mat med och somna med. Det är så ruggigt ute, och kvällarna är så mörka att det vore så härligt att få somna i någons famn. Enligt mormor så kanske det aldrig händer, och det kanske det inte gör heller, men hoppet sägs vara det sista som lämnar kroppen. Hade en sån där positiv konversation med mormor häromdagen.

Jag: Jag är så himla rädd för att bli mamma. Tänk om jag blir en dålig mamma för att jag inte får sova?
Mormor: Du kanske inte borde bli mamma. Du har ju inget tålamod heller.
Jag: Nej, jag vet. Ingen sömn och inget tålamod..
Mormor: Det första du lär göra är att slänga barnet i väggen. Det finns ingenting som testar ens tålamod som att ha barn. Du var också jobbig när du låg under bordet och skrek. Då var du dum men nu är du ju snäll..

Hon ger mig så mycket hopp om ett liv i tvåsamhet.. Hon är fin hon.

Nåväl, fredag idag, var tog veckan vägen?



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer