Fjärilar i magen


Idag vaknade jag och kände mig alldeles pirrig för framtiden. Förmodar att den här kommande veckan kommer bestämma var livet tar mig härnäst, och bara vetskapen om var det troligtvis blir, får mig att känna mig lättad, och pirrig. Någonstans så känns det rätt, att liksom allt sker av en mening. Men så klart inte utan ett sting av sorg och besvikelse. Vill dock inte jinxa det, så håller på det tills allting är ristat i sten.

Livet ändå hörrni, livet!

Igår var jag på en fika på stan för att hälsa på min kollegas nya bebis. Eller kollega, ingen av oss jobbar ju kvar, men tycker alltid att det känns så konstigt att kalla en gammal kollega för vän, men antar att man är vänner när man umgås och inte är kollegor längre? Känns lite som det där när man inte vet om man dejtar eller är ihop. Egentligen borde man kanske bara fråga chans på alla som man vill ha i sitt liv så att man vet att man är på samma sida? Hade nämligen en sådan diskussion med någon om jag ansåg mig vara vän med, medan hen ansåg att vi inte var vänner än. Konstigt det där. Relationer är bra svåra ibland.



Efter fikan så kom regnet, så spenderade eftermiddagen och kvällen nedbäddad i soffan. Och sov sedan i 12(!) timmar.
Den här lägenheten är verkligen så mysig. Älskar den så mycket. Lite, men ack så perfekt. Ljuset, mina möbler, aldrig har jag älskat en bostad som jag älskar den här. När jag kliver in i hallen så känner jag verkligen hemma. Ett lugn sprider sig genom hela kroppen. På kvällen när jag går och lägger mig så brukar jag ligga och blicka ut över lägenheten och känna en tacksamhet, att jag är lycklig över att ha det så bra som jag ändå har det.

Idag regnar det igen, så tänker köra en favorit i repris på gårdagen. Ligga nedbäddad i soffan och titta på filmer, och riktigt njuta av regnet som smattrar mot rutan och vinden som viner utanför. Det bästa med att bo i Sverige är ändå hösten.




For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer