Förvirrad, dåligt väder och funderingar


God morgon lördag! Vaknade imorse och kände mig alldeles förvirrad. Förstod inte alls vilken dag det var. Egentligen spelar det väl ingen roll eftersom jag inte har saker att passa, men vill ändå vara med i matchen.

Oxelösund bjuder på dålig väder dagarna i ända. Och börjar verkligen ledsna. Jag känner ju inte till mina hoodz än så det är svårt att hitta på något här när det är dåligt väder. Nyköping centrum vet jag ju var det är, men gå in och ut i affärer dagarna i ända är inte överdrivet nervkittlande. Lite svårt att spontant ta en kaffe hos min bästa kompis "bara så där" när det är en timma dit och en timma hem.

Igår kände jag mig lite nedstämd. Var på en arbetsintervju i måndags och kände verkligen att jag ville ha det semestervikariatet. Arbetsuppgifterna kändes roliga. Intervjun kändes bra. Men i torsdags hade jag ännu inte fått återkoppling och anade att jobbet inte var mitt så slängde iväg ett meddelande till chefen och mycket riktigt, igår ringde han upp och bekräftade mina aningar. Är inte det typiskt, att när jag hittar ett jobb som jag känner "wow, vad kul!" så får jag inte det jobbet?
Jag tror ju starkt på att allting händer av en anledning och när bitarna väl faller på plats så kommer jag att känna att "jaha, men det är ju därför ingenting annat har fungerat innan" eller att det liksom är det här som jag har "väntat" på, men ibland är det ändock svårt att inte känna sig uppgiven.



Och så har jag senaste dagarna gått igenom mina bilder på telefonen. Har svårt att tro att jag bara har varit hemma i sex veckor. Jag har liksom hunnit köpa både bil och lägenhet och flyttat på sex veckor. Och varit på en uppsjö av intervjuer. Känns om om att jag har varit hemma i sex månader snarare än sex veckor. Precis som när jag reste. Kändes som om att jag hade varit borta i flera år snarare än 6 månader. Då ville jag hem, nu vill jag bort igen. Går igenom bilderna och saknar den där känslan av lättnad och lycka som jag kände när jag var där på stranden. Vilken strand det än var. Speciellt på Gili T. Eller i Filippinerna. Speciellt första vändan. När allting var så nytt och fortfarande så lätt. Och alla människorna den månaden, wow!
Jag tror ju fortfarande inte att Sverige är för mig, men det är ändock någonting med Sverige som får mig att tveka. Sverige har många fördelar, som enkelheten och tillgängligheten, men tänk att få vakna till ljudet av vågorna varje dag och samtidigt kunna tjäna pengar? Skillnaden nu är att jag har en fast punkt i Sverige som jag kan behålla. Jag har inga lån, jag har väldigt låg avgift och inga räkningar i Sverige, men känner att jag åtminstone måste stanna tills lägenheten har fått alla möbler och allting är on point här hemma, så att när jag vill återvända så är allting i ordning. Att ha en fast punkt som är i oreda kommer att skapa stress och ångest inombords. Jag känner trots allt mig själv väldigt bra.


Nu ska jag starta den här molniga lördagen. Behöver städa ut naturens alla hormoner som har blåst in, och sedan hoppas jag på att jag kan bjuda in mig själv på middag hos min bästa kompis och hans fruga.




For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar