Hemma, var är det? Vad betyder det?


Tänkte börja med att skriva "HEMMA!", men så slog det mig, var är hemma?

Jag jobbar i Karlstad med intention att flytta dit på heltid, har lägenhet i Oxelösund och kommer från Södertälje men uppvuxen i Hölö. Finns ju ett talesätt som heter "Home is where the heart is" och hur mycket jag älskar att glida runt hemma naken, och hur mycket jag än älskar känslan av mitt, så känner jag mig aldrig så lätt och trygg som jag gör hemma hos A & S. Utan familj så är det lätt att känna sig rotlös, att aldrig känna tillhörighet, men hemma hos A & S så känner jag mig alltid inkluderad, välkommen och älskad. Så då kanske det är det som är hemma?

Just nu känner jag mig väldigt starkskör. Ena stunden känner jag mig oövervinnlig, som att Karlstad är det enda rätta, och i andra stunden så känner jag mig uppgiven och vilse. Kanske har det att göra med att jag inte har egen lägenhet än, att jag bor på hotell, men jag pendlar mellan att vara självsäker och lycklig till att vara ledsen och osäker. Jag ser ljust på framtiden, men samtidigt så känner jag mig förvirrad, men aldrig har jag känt så stor tillit till mig själv som jag gör just nu.

Att bo på hotell i all ära, men att få komma hem till mitt, att veta att allt är rent, få tvätta mina saker och få sova i lakanen som mormor har både tvättat och manglat, är svårslaget. Tänk ändå att det här hemmet har jag köpt, byggt upp och vårdat? Ibland glömmer jag bort hur hårt jag har slitit för att komma dit jag är idag, men när det sköljer över mig känner jag sådan tacksamhet. Framför allt till mig själv. Att jag aldrig har gett upp om mig själv; att jag litar på min egen förmåga; att jag äntligen accepterar mig själv för den jag är med allting som jag är även fast andra inte gör det; att jag inte förminskar mig själv för att andra ska acceptera mig, så som jag gjorde i så många år. Men att komma dit jag är idag har absolut inte varit smärtfritt. Min släkt har valt att utesluta mig på grund av brist på acceptans, förståelse och kommunikation, och idag är alla samlade utom jag då min inbjudan kom bort på posten i vanlig ordning. Det är en sorg som jag för alltid kommer att få bära med mig, men det ger mig en ännu större glöd till att lyckas; till att bygga en framtid för mig själv. Har idag ett liv som jag tidigare bara kunde drömma om. Det är inte så att jag lever ett extraordinärt liv där jag badar i pengar, men jag är inte född med silversked i munnen, så att inte längre behöva vrida och vända på varenda öre är en otrolig känsla.

Idag kommer mäklaren. Var helt säker på att jag ville sälja den här pärlan för att avsluta det här kapitlet och påbörja nästa, men när jag sitter här, i min soffa inlindad i min filt med en kopp kaffe och blickar ut över de få kvadratmeterna som jag äger utan en endaste krona i belåning, så känner jag mig inte längre lika trygg i beslutet att börja om som jag tidigare gjorde. Är medveten om att bara för att mäklaren kommer så betyder det inte att jag behöver kasta iväg lägenheten, men det är inte optimalt att äga två bostäder framöver. Däremot så kommer jag börja med att bo i en hyresrätt, så att jag kan känna och klämma på allting, men ni som känner mig, ni vet, att när jag bestämmer mig för någonting så finns det ingenting som kan stoppa mig, så hittar jag den där perfekta lägenheten i Karlstad så vill jag kunna hoppa på tåget i farten. Få ni vet ju, här svänger det likt kurvorna på en Formel 1-bana.

Men alla känslor till trots, åh, så spännande det här kapitlet är! Det här kommer bli ett häftigt år på alla plan, och jag bara dominerar mitt eget liv genom att vara precis den jag är. Det här inlägget skulle egentligen handla om inredning till min nya lägenhet, för åh så kul det ska få bli att inreda på nytt!, men det här blev ett riktigt sidospår, så vi får ta inredningen i ett annat inlägg.

Nu ska jag fortsätta njuta av min kopp kaffe i soffan (vilken känsla efter 3 veckor på hotell!) innan mäklaren kommer. Och sedan ska jag förhoppningsvis möta upp S för shopping och en fika, och förhoppningsvis en pizza med rödbetor och chevréost på Ät. Får ju ändå passa på när jag är hemma.



???? For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

Maria
Maria,
Är likadan själv, rotlös typ, men jag hoppas att det kan bli bättre när jag har en egen familj. typ att jag då har ett naturligt sammanhang, så som det är tänkt att en ska ha med sin familj under uppväxt o därefter?

Hur kom det sig att du fick flytta till Karlstad? Lät som det kom som något väldigt hastigt och lustigt. Skickade jobbet bara dit dig eller var det ditt val?
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229