How wonderful to be alive, he thought. But why does it always hurt?








Jag lever, jag lovar! Jag har bara haft lite dålig motivation senaste tiden. Till allt. Livet har känts rätt träigt. Det är det här himla hamsterhjulet som jag inte riktigt kan förstå varför vi lever i. Det här med att vi lever för att arbeta för att ha råd att leva. Det är ologiskt. Har spenderat den senaste tiden med att fundera ut vad jag kan göra för att förändra det till det bättre för mig själv. Har inte kommit till en slutsats men jag ser ljuset i tunneln åtminstone.

Tänker komma tillbaka. Sakta men säkert. Har varit en del den senaste tiden. Och så har jag börjat att läsa finska en gång i veckan. Och så tränar jag. Dagarna bara flyger iväg, och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här. Jag lever inget inspirerande och motiverande liv just nu.

Nåväl, vaknade idag och kände ATT LIVET ÄR SÅ HIMLA FINT. Hela kroppen liksom bubblade av härliga känslor. Har varit sjuk i några dagar, men energin är tillbaka. Gick upp i min kimmono, bryggde kaffe och bäddade ned mig framför en film. Älskar långa mornar i soffan. Där jag bara kan sitta och vara. Älskar att sitta i soffan och lyssna på musik och se hur solens strålar letar sig in i min lägenhet. Är det någonting som jag tycker om med min lägenhet så är det ljusinsläppet. Har suttit här i soffan och bara låtit min själ insupa kärleken till livet.

Ska straxt svida om, åka och handla jord och innerkrukor och sedan åka på lunch hos H. Ikväll ska jag plantera om den här bad boyen ovan så att den kanske kan frodas lite till.

Vill mest säga hej, och säga att jag lever. För det gör jag. Med råge. Och snart är våren här - då kommer livet kännas ännu finare.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer