I need a vacation. From you. And you. AND YOU TOO.

Många har livkriser ju äldre dom blir medans jag verkligen ser fram emot att åldras. Jag kan inte längta nog mycket efter giftermål (även fast det känns väldigt jobbigt samtidigt som väldigt spännande) och barn. Det enda jag inte tycker om just nu med att bli äldre, förutom stressen över att bli någonting, är känslan av att förlora människor som står en nära. Just nu känns det som jag inser vilka som är mina vänner och inte på löpande band. Hälften av mina vänner vill jag bara ställa mig raklång och skrika "DU ÄR DUM! DU ÄR DUM, DUM, DUM! FUCK YOU." åt, men jag sitter här, håller god min och låtsas att jag inte alls blir ledsen av att bli utesluten och åsidosatt. Jag vet i ärlighetens namn inte vilka som räknas som vänner och inte längre. Och det finns bara en människa jag känner att jag kan ringa om det är någonting; om jag behöver en axel att gråta mot. Jag vet att jag inte är världens enklaste människa att leva med, jag vet det, men om du tar en noga titt på dig själv, är du verkligen så mycket bättre? Är du perfekt? Jag tror att allting som händer händer av en anledning. Däremot har jag ofta svårt att förstår VARFÖR det händer. Kanske är ensam stark trots allt. Kanske är jag min egna bästa kompis.

Gillar

Kommentarer