Idag är definitivt ingen vanlig dag

.. FÖR IDAG FIRAR JAG ETT ÅR SOM NYKTER. För ett år sedan trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att den här dagen skulle komma. För ett år sedan låg jag i sängen. Bakfull och jävlig med världens största ångestklump i bröstet, och med skammen upp över öronen. Natten innan hade spårat. Milt sagt. Var ute med min parhäst. Drack maltdrycker och skrattade, och sen, som många kvällar innan, så tittade jag för djupt i glaset vilket resulterade i att jag slog en person, och lite senare samma kväll så kände jag att livet inte var värt att leva längre. Vaknade på morgonen. Mindes inte att jag slog denne, mindes inte hur jag kom hem, mindes inte varför min parhäst gick hem i förväg.. Mindes ingenting. Standard. Telefonen plingade till. Fick en bild. En bild som visade såret i ansiktet som denne person fick. Av mig. Fick ett meddelande. Ett meddelande som berättade hur besviken denne var på mig. Och jag grät. Och det var här jag bestämde mig. Jag kunde inte fortsätta så här. Det skulle, sakta men säkert, bli min död. Det låter kanske dramatiskt men det var dessvärre sanningen. Jag minns att jag tänkte "ska jag aldrig få dricka ett glas vin igen? Inte ens ett?". Funderade fram och tillbaka på att gå till AA för att få hjälp att hålla mig nykter, men så fort dagen kom så kunde jag inte förmå mig att gå. Skämdes för mycket. Och även om alla på AA sitter i samma båt så kändes det som om att dessa människor ändock skulle dömma mig. Registrerade mig istället på Alkoholhjälpen där jag anonymt kunde skriva fritt om mina känslor, om mina upplevelse, och här fick jag svar, kloka ord och peppande hejarramsor av människor som förstod mig. Det värsta var att berätta sanningen för mina vänner. Visade sig att jag hade ingenting att vara rädd för. Mina vänner har inte varit annat än stöttande. Antagligen så var mitt beslut en lättnad för mina vänner.Var inte direkt en charmör efter några pavor druvsaft. När bekanta frågade varför jag inte drack så sa jag till en början att det var för att jag tränade (vilket inte var en lögn). Var rädd för att jag inte skulle kunna hålla mig nykter och få höra "vad var det jag sa", men i takt med att jag kände mig starkare i mitt beslut så började jag att berätta. Vill inte leva i det tysta. Vill inte skämmas. Alkohol är inte en drog för alla, och det är definitiv inte min drog. Har aldrig varit så närvarande, lycklig, trygg i mig själv och känslosam (förr dövade jag känslorna med alkoholen) som jag har varit det här året, och vilken känsla! Vilken häftig känsla! Och det här året då? Vilket år. Vilken jävla resa! I samma veva som jag blev nykter så började jag att träna och fann TMT och VC med tillhörande tränare. Har lovordat dem tidigare, men vilka fantastiska människor. För första gången så kände jag att jag kunde vara mig själv. Stor som ett hus och smidig som ett kylskåp men med en vilja att förändras. Är medveten om att jag har gjort arbetet själv, men utan Emil, Johan, August, David, Bea och framför allt Joachim så hade jag aldrig kommit dit jag är idag. Dem gav mig verktygen, peppade mig och trodde på mig när jag inte trodde på mig själv. Det har betytt ALLT för mig under det här året. Och att ha alla fantastiska träningskompisar som peppar, pushar och hejar.. Obeskrivligt. För vissa kanske träningen bara är ett stopp i vardagen, men för mig är det så mycket mer. Det är min nya drog, och en drog som jag aldrig vill vara utan. Under det här året så har jag förlorat en del personer i mitt liv, men funnit andra personer. Jag har hittat mig själv, börjat att älska mig själv, och framför allt så har jag börjat älska livet igen. Det är så jävla klyschigt men jag känner mig som en ny person. Känner mig förändrad. Känner mig som en trevligare person. Känner alla känslor på ett helt annat sätt, och känner mig mer kärleksfull och älskvärd. Och frågar du Alexander så får du nog höra samma sak. Han har varit min klippa det här året. Han har tröstat mig och peppat mig. Han har stått vid min sida starkare än någonsin. Och dom här kusinerna som har vandrat in i mitt liv bara så där.. Vilka människor! Att dom har funnits där i tjugofem år innan jag insåg storheten med att vara lyckligt lottad och faktiskt få vara en del av deras liv? Och den där Håkan, vilken kille! Det här året har verkligen format våran relation och jag skulle inte vilja vara utan den för en dag. Skulle kunna skriva en bok om min nykterhet, och framför allt min tacksamhet. JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR LIVET. Och jag är så jävla stolt över mig själv. Och lycklig. Idag ska jag njuta av vetskapen att jag nykter, lever och frodas. Min tid är nu.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

Mona,
vill bara säga , ett STORT GRATTIS till dig
nouw.comNone
Lena,
Sandra, Du är helt fantastisk! Tänk vad Du har varit/är duktig! Jag såg på farmen och vad Du utsattes för, fy fan för dom. Mobbing! Vilken resa Du gjort. Du ska vara stolt över Dig själv! All heder till Dig Sandra! Lena
nouw.comNone