Is + klackar = blodiga knän

Hej, hej, hej, hemskt mycket hej!

Att solen alltid skiner i Karlstad stämmer ju inte för idag kom snön. Tog med vinterjacka, pälsmössa, stickade vantar (bästa julklappen!) och halsduk, men vinterskor? Självklart inte. Fick stå mitt kast idag när jag trippade hem från gymmet i mina klackar på isgator där isen glänste likt välputsade vinglas. Såg ut dom en elefantbebis som snubblade på mig själv. Föll allt annat än graciöst. Nu har jag ett blått knä som en påminnelse om att dumhet straffar sig själv. Kom ihåg det barn, is + klackar = blodiga knän.

Har sett att en del undrar vad som händer med min lilla pärla i skärgården som jag skulle renovera. Till en början behåller jag den medan jag klämmer och känner på Karlstad. Jag behöver känna på Karlstad på djupet innan jag bestämmer mig för att köpa någonting här. Att jag ser en framtid hos bolaget som jag arbetar på, det finns det ingen tvekan om, men ser jag mig själv i Karlstad? Någonstans känner jag ändå stad som stad; jag impulsköpte trots allt lägenheten i Oxelösund utan att aldrig ha varit där (mer än på visningen), men försöker att lära mig att inte göra saker på impuls (har dock bokat en lägenhetsvisning nästa vecka för en nyproduktion). Så tänker att jag ska låta nyförälskelsefasen lägga sig innan jag tar ett drastiskt beslut. Fördelen med att behålla lägenheten är också att det tar endast 3 timmar hem, och vill jag åka hem och leka med mina kompisar så har jag någonstans att bo.

Men att flytta hit har ju inte varit helt lätt. Jag bor på hotell. Fantastisk tänker vissa, mindre fantastiskt tänker jag. Första hotellet som jag blev inkvarterad på var First Hotel River C men fanns ingen taklampa så kände att här kan jag inte bo. Såg inte ens vad som låg i väskan. Så vi bestämde oss för att flytta mig i måndags. Kom till Savoy. Kändes som ett hotell från en dålig skräckfilm. Kändes som om att jag kom till ett budgethotell i Baltikum (även det utan taklampa). Som tur är så kunde vi få en återbetalning och jag kunde checka ut. Men då budgeten för min flytt inte täcker en taklampa så fick jag snällt flytta tillbaka till First Hotel River C. Väl i receptionen så snicksnackade jag lite med den fantastiska receptionisten och hon valde att uppgradera mig. Till en minisvit. Fortfarande ingen taklampa, men kvinnan (min räddare i nöden!) ordnade en golvlampa (som nu dock har dött) till mig. Fördelen här är att belysningen från hallen lyser upp rätt bra. Och personalen i receptionen här väger verkligen upp bristen på taklampor. Frukosten är väl ingen gourmetfrukost, men är tacksam över att få äta mörkt bröd och kokta ägg varje morgon. Det är inte det att utbudet är dåligt, det är mer att den känns ledsen. Osten har torkat i kanten och smörbyttan är inte bytt från dagen innan. Ni vet, såna där småsaker som man tänker på om man reser mycket. Åt fantastisk älggryta förra veckan, så middagsmaten är det verkligen ingenting att klaga på. Det enda som jag verkligen saknar är någonstans att hänga kläderna men har tänkt att åka och köpa en klädhäst att ha tills jag flyttar till lägenhet.

Så mina dagar består mest av jobb här. Än så länge. Idag besökte jag gymmet så ska försöka att få in det som en vana. Ibland är det svårt att känna ro att komma iväg och träna eftersom jag måste jaga föda likt en neandertalare efteråt, och inte så charmigt att gå på restaurang i svettiga träningskläder?

Nåväl, det kunde ha varit värre. Efter en del förtvivlande tårar och tveksamhet över vad jag gör här, så känner jag mig otroligt spänd på framtiden. Kontoret här, kollegorna här, kunde inte begära en bättre arbetsplats! Det här kommer att bli så kul!



???? For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229