Jag lever hellre ensam än att komma i andra hand. Jag lever hellre i mitt ensamma drömland

Igår var min granne lite på lyset. Idag låg det kebab i trapphuset. Det gav mig en oönskad trip down memory lane. 

Det påminde mig om en svunnen tid. Om en tid som bröt ned mig. Bit för bit. Det påminde mig om vad som behövdes för att ta mig dit jag är idag. jag minns ett helvete. Jag minns tårar, ångest, skam och ilska. Och jag minns hur blind jag var. Jag minns hur jag grät på vägen till jobbet alla mornar efter långa nätter av bråk, ångest och hjärtesorg. Jag minns hur det högg i hjärta och själ när han inte kom hem på natten. Jag minns så mycket, och jag har så många frågor men inga svar. Någonting som började så bra slutade så dåligt. Och det är fortfarande skrämmande hur någon jag höll så högt, och så varmt om hjärtat, önskade livet ur mig.
Alla dåliga minnen påminner mig om vem jag är idag; var jag är idag. Och det gör mig så ledsen att människor i min närhet, som var med där och då, anser att jag ska nöja mig; att jag inte får vara kräsen när det kommer till män; att jag måste öppna mig mer. Jag har upplevt mer än vad jag önskar min fiende, och jag älskar mig själv alldeles för mycket för att tro att jag inte är värd det bästa; den bästa för mig.
Det är klart att det inte är lika mysigt att krypa ned i en stor säng som ekar tom men jag sover hellre själv än med någon som inte har hjärtat på rätta stället. Jag behöver inte jaga en man för att vara nöjd med varken tillvaron eller mig själv. Jag längtar däremot efter att träffa en man som älskar mig minst lika högt som han älskar sig själv. Jag längtar efter att äta middagar tillsammans, att gråta i någons famn, att få skratta tills jag kiknar med någon, att få se världen med hjälp av någon annans ögon, och jag längtar efter att få vara oense om saker för att sedan bli sams. Jag längtar efter att vakna upp bredvid någon som vaknar och ler av att se mig. Jag längtar efter att vakna bredvid någon som är alldeles rufsig i håret, dra handen genom det och kyssas ömt. Jag längtar efter att träffa någon som får det att pirra i maggropen. Jag längtar efter att få träffa någon som längtar efter mig. Jag är rädd men förväntansfull. Men till den dagen så är jag inte rädd för att vara ensam. Jag är hellre ensam än i en destruktiv relation. Jag är hellre ensam än tillsammans med någon som inte ser mig för den jag är. Och jag är hellre ensam än med någon bara för att slippa vara ensam. Jag vill tro att det finns någon för alla och att var sak har sin tid. Livet är alldeles för fint för att inte levas här och nu. Livet är alldeles för fint för att vänta på någonting som kanske aldrig händer men jag är fortfarande ung. Vad som helst kan hända. När som helst.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229