Jag vet att du blickar ner och har min rygg // Du följer mig i varje andetag

Ställde klockan för att gå upp i ottan för en morgonrunda men den här förkylningen vill ju inte ge med sig och när klockan ringde så kändes det som om att ett tåg hade kört över mig. Och inte kunde jag somna om heller. Hostade upp lungorna. Bestämde mig för att göra det bästa av situationen. Gck upp, tände ljus, drog täcket till soffan och stekte bacon och gjorde en kopp kaffe. Så här är jag nu. Nerbäddad i soffan och njuter (mellan hostningarna alltså) av mtt eget sällskap (tvåsamhet i all ära, men jag älskar faktiskt att umgås med mig själv - jag ÄR min bästa vän). När jag är sjuk så blir jag så där ynklig som en man, och ofta blir jag väldigt sentimental. Idag är en sån där dag då jag saknar min morfar så att det känns som om att hela jag ska spricka av saknad och sorg. Inga ord kan någonsin beskriva känslorna jag känner.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar