Jobbiga dagar, jordbävning och ensamhet

Har haft några jobbiga dagar igen.
Och imorse så skrev jag ett e-mail till min gamla chef, och kände att jag behövde fortsätta på e-mailet även här. Har hela tiden sagt att jag ska vara öppen med hur jag känner under resans gången, både på gott och ont.
Det tog ganska hårt på mig att höra att ingen vill att jag ska komma hem. Att dom blir besvikna och att jag "ger upp för lätt" - men för mig handlar det inte om att "ge upp". För mig handlar det om att ta reda på vad jag vill göra. Jag vill inte komma hem för att bo hemma, men någonstans vill jag ändock komma hem en vända. Jag vet inte vad det ska vara bra för, eller varför, men det känns som om att jag måste åka hem för ”att hämta något”. Går inte riktigt att förklara.

Vet inte om det är jordbävningarna här (har varit två stycken sen jag kom till Indonesien), och att jag är på en ö som drabbades hårt av den stora jordbävning tidigare i år där lokalerna berättar mycket om vad som hänt, vad dom sett och vad dom har förlorat, som liksom får en att förstå vad man har där hemma? Känns alldeles surrealistiskt att jag igår fick lära mig hur jag ska tänka när jag går och lägger mig utfall att det kommer en ny stor jordbävning. Och att på våran main street här låg det, bara för några månader sedan, uppradade människor som var döda? Att en av dom var en kvinna som dog med sitt barn i sina armar när hon försökte rädda sitt barn? Att lokalborna har förlorat a l l t och ändå är dom glada. En i personalen på mitt hostel förlorade sitt hem och nu sover han i ett skjul, men det är inte tillräckligt tätt så ormarna kommer in. Tänk att vakna med en giftig och dödlig orm bredvid dig? Att liksom aldrig veta om du kommer överleva natten på grund av att en orm kanske dödar dig? I ditt hem. Och du är ändå lycklig? Jag och två väldigt fina personer där hemma gav honom ett bidrag för att kunna säkra huset från ormarna.

När jag kom för två veckor sedan fanns inte vägen på main road, det vara bara sand, nu är det en hel väg där som dom har lagt med gatsten? Dom arbetar dygnet runt för att kunna återbygga allting för att inte förlora turismen.


Bikiniöverdel // Bikiniunderdel, H&M

Me and my Instagram boyfriend. People actually believed we were a couple, so we had to take a #couplegoals picture..


Fick två frågor igen - en varav det känns som jag har besvarat ett flertal gånger, men tänker att jag kanske inte har varit tydlig i min förklaring?

Känns det inte lite långtråkigt ibland? Eller att du saknar någon vän (sedan förr) vid din sida?
Det är inte långtråkigt, vill man göra saker så finns det alltid saker att se och platser att utforska. Men det känns, ärligt talat, som om att jag slösar med min tid. Jag vet att jag inte gör det eftersom detta är någonting som jag vill göra men jag kan inte skaka av mig den känslan. Och jag kan inte släppa tanken på att jag vill köpa ett hus i Sverige, vet inte om det kanske hör ihop? Att jag liksom känner mig rotlös när jag faktiskt vill ha en fast (sommar)punkt i Sverige? Och SJÄLVKLART så saknar jag mina människor hemma, vissa mer än andra, och någon överdrivet mycket, men dom är bara ett samtal bort.

Jag läste att du lär känna folk på din resa, men du verkar ändå ganska ensam.
I vanliga fall så är jag alltid omgiven av personer, men jag har valt att vara själv på Gili T. Jag har valt att bo på ett hostel där det inte är fest varje dag, och jag har valt att stanna på en ö där det enda jag gör är att gå till stranden och äta god mat. I min dorm så bor vi tre personer. Ibland har vi varit bara två. Ibland har jag varit själv. Ibland har det bott människor i dom andra husen som jag har umgåtts med. Vi har hängt på stranden, vi har ätit middagar och vi har varit ute och klättrat i berg. Är det för att jag sällan visar upp människor här som du får känslan av att jag är ensam? Jag är inte ensam, och viktigast av allt, jag känner mig inte ensam.


Det här är Joy, en av dom mest fantastiska människorna som jag har mött i mitt liv. Och trots att vi är i olika länder så pratar vi fortfarande med varandra och stöttar varandra. Som igår, när jag hade en dålig dag, och jag var så ledsen, så fanns hon där och muntrade upp mig.


// This is Joy, one of the most amazing people I've met in my life. And even though we're in different countries at the moment, we still talk with each other and support each other. Like yesterday, when I had a bad day, and felt so sad, she cheered me up.


Igår bestämde jag mig för att boka om min flygbiljett, så på julafton flyger jag till Thailand. Vilket gör att jag inte behöver reflektera över julen. Nu ska jag svida om till badkläder och promenera till en resort att spendera dagen på. I eftermiddag så har jag en anställningsintervju, och om några dagar så har jag ännu en. Framtiden är oviss, och det är både skrämmande och spännande på samma gång.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar