Klä sig för arbetsintervju, klapp på axeln och om att förminska sig själv; att vara en udda fågel

Inlägget innehåller reklamlänkar

På måndag ska jag på arbetsintervju för ett jobb i en klädbutik. Ni som känner mig vet att jag egentligen är en administrativ fena som älskar att arbeta med administration där jag får organisera, men tänker någonstans att det kan vara rätt fint att ha ett arbete i sommar med oregelbundna tider som heller inte är på heltid. Och kläder, det gillar jag ju. Precis som heminredning. Jobbar jag mindre så har jag mer tid att upptäcka min nya stad och dess stränder.

Jag kan inte hjälpa att tycka att byxor är så himla snyggt. På alla utom på mig själv. Hade jag varit en byx-tjej så hade jag mer än gärna burit ovan outfit på arbetsintervjun. Och gärna med den här klockan (som nu är nedsatt med mer än halva priset, 54% nedsatt!). Tänker att jag ska unna mig en fin klocka så snart jag landar ett arbete. Som en heja du!-present till mig själv.

Och på tal om det, pratade med en kär vän igår, och vi gav varandra pepp-talks om livet och arbeten och framtiden, och när jag sa till henne att hon måste tänka på sig själv, att det är okej att vara egoistisk när det kommer till ens framtid, så sa hon "ja, jag antar att jag måste tänka på mig själv för det är ju ingen annan som tänker på mig" när det kom till arbetslivet, och det är så viktigt men ack så lätt att glömma. Den enda personen du alltid har är du. Därför är det så viktigt att fatta beslut efter den enda personen som alltid håller dig om ryggen vilket är du. I Sverige är vi så rädda att ta plats. Att höras. Att synas. Men framför allt för att heja på oss själva, och att faktiskt skryta av stolhet när det går bra. Jag har aldrig förstått det där, och det är väl därför jag alltid har trivts bättre utomlands. I Sverige känner jag ofta att det är fel på mig, att jag måste hålla tillbaka vem jag är, att jag inte får ta en plats som jag behöver, men när jag är utomlands så känner jag att jag får blomma ut och vara precis som jag är. Jag behöver inte förminska mig själv. Jag behöver inte ta ett steg tillbaka. Och jag behöver inte tona ned min personlighet. Jag kan vara jag. Hela jag. Med allting som det innebär. Jag behöver inte vaddera mig själv med bomull för att minska friktionen för andra.


Okej, väldigt off topic, nu gled tåget av spåret, men summan av kardemumman var att jag vill fira min framgång. Och hur häftigt är det inte att jag kan välja arbete utefter vad jag vill göra med min framtid snarare än hur mycket pengar jag tjänar?
Heja mig! Vilket liv jag bygger för mig själv!



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer