Läkarbesök, några extra kilo och nytt jobb

Innehåller affiliate-länkar


Ny vecka och nya tag var verkligen ingen osanning. Var ju som nämnt på arbetsintervju igår. Intervjun kändes bra. Arbetet kändes givande. Så intervjun gick ju definitivt bättre än dejten. Delägaren skulle återkomma i slutet på nästa vecka då dom har intervjuer fram till och med nästa vecka. Men hör och häpna, delägaren som jag träffade igår ringde på eftermiddagen efter att ha pratat med min referens och sa att jobbet är mitt och att jag börjar på måndag. PÅ MÅNDAG. Här har jag glidit runt och levt lajf i åtta månader och så får jag sex dagar på mig att ställa in mig mentalt på att arbeta? Känner rent spontant att vad håller jag på med? Sa upp mig från hamsterhjulet och nu är jag tillbaka?


Var inte det ämnet som jag skulle avverka här men kan ju inte låta bli att dela med mig utav den roliga nyheten (för jag tycker ju ändå att det ska bli kul! Och heja mig!). Var hos läkaren imorgon på min nya vårdcentral och det var gratis? Blev helt paff. Är så van att man behöver betala för själva besöket men här är det alltså gratis? Inte mig emot. Och ni som har följt mig länge vet ju vid det här laget att jag har hypotyreos vilket gör att man måste gå till läkaren för sin årliga kontroll för att få ny medicin utskriven. Hypotyreos yttrar sig på många sätt, ett tydligt och synligt sätt är viktuppgång. Kort och gott så är hypotyreos en djävul som sätter sig på ämnesomsättningen så att den slutar att fungera. Och när du väl går upp i vikt så är det fruktansvärt svårt att gå ned i vikt igen. I början tyckte jag synd om mig själv för med min bakgrund av ätstörningar och vikthets var det som en käftsmäll att gå upp i vikt igen, men sen valde jag att älska mina extra kilon. Jag tränar, jag äter hälsosamt men jag unnar mig då och då för livet måste ju ändå levas. Och då kommer vi till saken. Min läkare, en kvinna i övre åldern, är väl medveten om hypotyreos och vad det gör med kroppen. Hon är mer satt än vad jag är och drar säkert en eller två storlekar större än vad jag gör, och där står hon och säger att jag "har några extra kilo" som jag skulle behöva tappa. Jag hajar, hon är läkare, hon behöver väl (av någon oförklarlig anledning) säga det, men bör hon själv då inte leva och lära efter devisen? Först blev jag stött, och lite ledsen, ringde mormor efteråt, men nu har jag släppt det för jag är hälsosam och jag vet om det själv. Men sen kunde jag inte släppa tanken på hur hon kan rättfärdiga att säga så till mig när hon själv inte är i bättre form? Kan väl inte bara vara jag som tycker att det klingar dåligt? Och jag tänker också, jag har hyfsat bra självförtroende och har hunnit bygga upp en självkärlek, men om någon full av självförakt kommer in och får hör att hon "har några extra kilo", förstår ni vad det kan göra? Gud, sånt här gör mig verkligen upprörd.
Har också haft ont i revbenen, bröstet och armhålorna, men tydligen för att jag har så stor byst? Lösningen? Inga bygelbehåar.
.. så stora tuttar har jag faktiskt inte.. Har ju definitivt större mage än tuttar.


Åkte till stranden och åt min lunch (som var en egenkomponerad sallad som jag hade tillagat innan jag fick berättat för mig att jag "har några extra kilo" eftersom jag tycker om att äta nyttig mat) men kunde inte riktigt släppa tanken av den här läkarens ord, så jag åkte hem, tog nässpray, blandade min PWO och stack till gymmet och använde frustrationen till att riva av ett benpass. Så jobbigt men så härligt efteråt.


Och snart dags att hoppa i säng, från och med imorgon ringer klockan nollsex nollnoll som övning inför måndag.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar