Lyckligare nu

Ibland så glömmer jag vilken resa som jag faktiskt har gjort. Speciellt när jag tappar motivationen. Då brukar jag ta en av senaste bilderna som jag har tagit på mig själv och jämföra med bilderna från Farmen. Har nästan glömt bort känslan av att se mig själv i spegeln i den storleken som jag faktiskt var. Ser ni min arm? Jag tycker att jag har fläskiga armar idag, men det där! Wow! Till och med näsan ser tjockare ut. Antar att fett kan sätta sig överallt. Vid en dålig dag nu så kan jag titta mig i spegeln och känna avsmak för vad jag ser, men om jag känner så idag, hur kände jag inte då? Hur kunde jag inte förstå att jag var så stor? Hur kunde ingen säga åt mig att jag var så jävla stor? Fettvalken på röven var inte att leka med. Ibland så känns det som om jag tränar förgäves, att ingenting händer, att fettet aldrig försvinner och musklerna aldrig blir varken mer uthålliga eller större, men då, då tänker jag på den där fettvalken och så biter jag ihop trots att jag vill lägga mig ner, ge upp och aldrig komma tillbaka, men jag vet vad träningen gör för mig, och jag vet att jag aldrig skulle klara av att leva utan den. Och framför allt så vet jag att jag aldrig vill bli så där tjock igen.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer