Me, myself and I

  Har precis pratat med mina närskylda om det här med internetdejting. Känner någon slags hatkärlek till det. När jag inte fascineras över det så äcklas jag över det. För ett par år sedan (en hinner ju nätdejta en hel del när en bara har kilat stadigt en enda gång i sitt tvåsiffriga liv) så kändes det mer reko. Folk kändes mer seriösa. Nu känns det mer wham bam thank you ma'am. När jag var yngre, mer smärt och mer smidig (och säker på att jag aldrig ville ha en pojkvän) så fann väl jag kanske också en charm i att rulla runt i sänghalmen med främlingar men då var det ju mer bekvämt att bara kasta på sig ett fodral, ett par klackar och vingla ut på lokal än att engagera sig i en chattkonversation för att få lite rajtan tajtan. Annat är nu, nu när jag är gammal, okysst (ett och ett halvt år! Har glömt hur det går till) och överdrivet anständig. Finner ingenting charmigt i att en snitsig karl startar en lovande konversation för att efter ett par meddelande skriva någonting slipprigt i stil med "ligger här bakiskåt" eller "vad har du på dig? Skicka en bild".   Är medveten att jag ofta framställs som pryd (mina vänner ÄLSKAR att prata om könsumgänge i min närhet för att dom vet att jag rodnar, skruvar och vrider på mig) men jag tycker att sexuellt umgänge med tillbehör stannar i sovrummet. Det är mellan mig och min partner. Tycker inte att det är så märkvärdigt.   Internetdejting har blivit så ytligt. Och att jag som själv annars är väldigt ytlig ("han kanske är snäll" går inte riktigt hem hos mig då jag vill vara attraherad av den jag ska idka älskog med) tycker att det är för ytligt gör det inte direkt lättare att hitta min blivande partner.   Jag vill känna mig uppvaktad. Jag vill gå på gammal hederlig dejt på restaurang; få stolen utdragen. Jag vill lära känna den andre. Jag vill träffa någon som kompletterar mig. Någon som kan skratta åt mig med mig istället för att skämmas över mig. Någon som tar ned mig på jorden när jag svävar iväg. Någon som står med öppna armar när jag kommer hem efter en jobbig dag. Någon som älskar mig med allting vad det innebär. Och jag tror inte att jag kommer att hitta det genom ett one night stand (vi såg ju hur det gick sist!).   Och det är så svårt det här med internetdejting. Det är så lätt att tolka in saker i varje mening. Och att bygga upp en bild av någonting som kanske inte finns. Men om en inte träffar någon på internet, och inte på jobbet, och inte på träningen, och inte i kön på ICA, så var? Säg mig, var? Och att jag är nykterist gör det rätt svårt att få fulhångla på lokal. Jag menar, jag är inte typen som, i nyktert tillstånd, går fram, sliter tag i någons huvud, trycker upp denne mot väggen och hånglar upp denne. Jag har det liksom inte i mig. Och det verkar inte finnas överdrivet många pojkspolingar med den staken i sig heller..   Katt var det, ja. Det börjar nog att bli dags nu. Kanske kan bli nästa inventarie till mitt nya palats.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229