Min egen hjälte

Har haft en crapy, crapy dag idag. Väntar bara ut klockan så att jag får dra täcket öer huvudet, sova och vakna på en annan sida. Såg på Grey's tidigare. Och då sa Meredith; "There's a reason I said I'd be happy alone. It wasn't 'cause I thought I'd be happy alone. It was because I thought if I loved someone and then it fell apart, I might not make it. It's easier to be alone, because what if you learn that you need love and you don't have it? What if you like it and lean on it? What if you shape your life around it and then it falls apart? Can you even survive that kind of pain? Losing love is like organ damage. It's like dying. The only difference is death ends. This? It could go on forever." Och då slog det mig. Jag vill inte släppa in någon. Jag vill inte dejta någon. Jag vill inte att mitt liv ska bli komplicerat. Jag vill inte öppna mitt hjärta för jag vill inte behöva rusta mig för smärta. Det räcker med den smärta som jag åsamkar mig själv. Jag behöver ingen annan att ställa till med (mer) oreda i mitt liv. Jag vill inte behöva ge hela mitt hjärta. Jag är rädd om mitt hjärta; om mig själv. Jag älskar mig själv. Det får liksom räcka så. Jag behöver inte mer än så. Jag vill inte ge av hela mig själv till någon som i slutändan vill döda mig. Jag vill inte det. Och även om det kanske bara är ord så är det sårande ord; skärande ord. Ord som skär genom hjärtat ända in i själen. Jag behöver inte mer rädsla i mitt liv. Inte heller behöver jag mer smärta. Jag har ingen familj att luta mig tillbaka på. Jag har inte haft en trygghet i mitt liv på.. Jag vet inte om jag någonsin har haft det? Jag har inget skyddsnät. Jag har bara mig själv. Och jag kan inte bygga upp mig själv igen. Jag kan inte det. "Maybe we're not supposed to be happy. Maybe gratitude has nothing to do with joy. Maybe being grateful means recognizing what you have for what it is. Appreciating small victories. Admiring the struggle it takes simply to be human. Maybe we're thankful for the familiar things we know. And maybe we're thankful for the things we'll never know. At the end of the day, the fact that we have the courage to still be standing is reason enough to celebrate."



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer