När besvikelsen tar över




Precis när jag skulle åka hemifrån igår så fick jag ett samtal som fick mig att tappa andan. Jag är väldigt styrd av min känslor och jag kan inte dölja mina känslor (det var det som jag använde alkoholen till förut). Satte mig i bilen, satte Spotify på högsta volymen och grät medans jag körde. Det är någonting upplyftade att gråta i bilen till hög musik. Det finns ingenting bättre än att sätta sig i bilen och bara köra när tankarna är osorterade. Jag åkte till ett ställe som jag vet värmer min själ. Köpte en kaffe, ställde mig i kylan vid ån och bara andades.

Ingenting i livet är lätt, och framför allt så är relationer väldigt svåra. Åtminstone för mig. Jag känner allting så djupt, analyserar varenda ord, varenda handling och det blir ibland överväldigande. Då behöver jag balsamera själen, andas och låta känslorna få ta över för en stund. Igår behövdes det när besvikelsen gav mig ett knytnävsslag i magen så att andan föll ur.

Åkte hem till Jorinda efter. Pratade om det som hade hänt och myste med barnen, men sen var jag alldeles matt att jag ställde in kvällens planer och åkte hem och åt korv med (glutenfritt) bröd framför Greenleaf.

Idag känns det lite bättre, men besvikelsen, och ilskan, sitter fortfarande kvar inombord och skapar en olustig känsla. Startade dagen med att baka bröd i vanlig söndagsanda och ser fram emot att njuta av dagen, med allt vad det innebär även om varken hjärnan eller hjärtat är i sin rätta form idag.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer