När drömmar är verklighet




Hela natten så har jag drömt om en person som inte längre är delaktig i mitt liv, och hela natten till igår med för den delen. Tror att allting började med att jag trodde att jag såg hen men det var bara någon som var lik.
Det är frustrerande att drömma om hen. Det tar så mycket energi. Det tär på mig. Varje dag så undrar jag hur det kunde bli så här. Varför blev det så här? Förtjänar jag inte mer? Hur kan en människa vilja förminska en annan människa så mycket? Kunde jag ha gjort någonting för att förändra utgången? Jag vet ju att det behöver vara så här för min egen skull. Jag vet att det här är ett val som jag gjort, men det betyder inte att det gör det enklare. Jag vet att vissa personer mår en bättre utan än med, hur jobbig den insikten än må vara. Livet går vidare och dagarna rullar på men så kommer det dagar då jag vill lyfta luren och ringa, berätta om mina dagar, få hör att det blir lättare med tiden och få en klapp på axeln, men jag vet att det kostar mer än det smakar. Ibland känner jag mig bara så liten. Så ensam.

Och nu står ju julen i farstun och stampar. I år vet jag verkligen inte hur vår jul kommer att se då vår lilla och kärleksfulla konstellation förändrades väldigt nyligen av ett plötsligt dödsfall. Julen blir en mer och mer ensam högtid för min del, men jag vet också att det kunde vara värre och jag vet också att jag inte är ensam om att ha en liten (men ack så kärleksfull) familj. Och det är ju dumt att ta ut känslan i förskott.

Nåväl, tuff natt och världen går inte under av mardrömmar men känner mig lite ynklig gentemot livet just nu när jag inte heller mår som en prinsessa.

Fredag idag och snart helg! Längtar efter sovmorgon. Som varje vecka. Imorgon är det tre(!) kalas så får se hur många jag orkar hänga med på. Livet är ändå så himla fint.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer