När en kommer på sig själv med att leva

Ibland så glömmer jag att faktiskt leva. Jag gillar mina rutiner, men rutinerna ger sällan plats för att vara här i nuet, uppleva och känna. Igår så kom jag på mig själv med att faktiskt leva. Var i säng fem timmar(!) senare än vanligtvis men hann uppleva så mycket kärlek och värme. Började dagen med att baka. Hade bjudit in till släktfika så det var bara att kavla upp ärmarna. Bakade en fantastisk morotskaka. Min första men absolut inte den sista. Och saffransmuffins med vitchoklad i som smälte i munnen. Förutom det hembakade så bjöd jag på mormors pepparkaksmuffins, drömmar, Singoalla och kardemummabullar. När alla hade lämnat så rejsade jag till matbutiken för att handla middag. Väl hemma stod kusinvitamin i farstun och väntade på att få smaka på den omtalade morotskakan innan min middagsgäst skulle komma. Och sen kom hon, den där Matilda. Den där fina, varma och inspirerande Matilda. Bjöd på en smarrig pasta med ungsgrillad skinka till. Vi satt och myste i soffan hela kvällen och vid midnatt begav vi oss på en liten men ack så mysig hemmapärla. Vilken kväll! Somnade definitivt med ett leende på läpparna.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229