När ensam inte är stark




Efter en strålande helg så känns det så hemskt att avsluta den med att vara så himla, himla ledsen. Att känna mig ensam är en så hemsk känsla. Jag kan hantera att vänner inte inkluderar mig i saker men när släkten samlas och jag inte ens blir tillfrågad, då brister hela mitt hjärta. Och det värsta är att de aldrig kommer att kunna förstå hur ensam det får mig att känna mig. Alla har partner, familj, barn och syskon men det enda jag har är mormor. Jag har en moster men vi ses väldigt sällan, tyvärr. Jag har inga syskon eller föräldrar att prata med, eller barn att ta hand om, eller en partner att luta mig mot. Jag har verkligen fantastiska vänner, men ibland så räcker inte det.

Jag tycker inte synd om mig själv, det är inte det, men ibland är det så jävla svårt att inte känna sig så fruktansvärt ensam. Det är aldrig roligt att bli exkluderad. Vissa saker är tyngre att bära än andra.

Imorgon är ny vecka med nya tag.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer