När ett val känns som ett straff


Det blev André som fick lämna oss. Samtidigt som det var ett lätt beslut så var det ett jobbigt beslut. Jag är jävligt lojal och jag hoppas att både deltagarna och tittarna ser det. Jag hade dessvärre aldrig behövt välja om inte André hade varit en så dålig målare (han sa ju att han målade in sig själv i ett hörn). Jag vet att André är en klippa när det stormar (bokstavligen!), att han spelar med öppna kort och att han aldrig vill någon annan person någonting ont vilket gör att jag valde bort den enda personen som jag faktiskt vet att jag kan lita på. Jag tror och hoppas på att Fredrik är en man som håller sitt ord. Precis som André.
Jag vill bara att ni ska veta att jag inte ville välja bort André men att jag ändå känner att jag gjorde rätt val. Ett löfte är alltid ett löfte. Och eftersom jag aldrig trodde att jag skulle vara kvar längre än André (varken i Farmen eller här) så känns det ändå rätt fint att ha fått skicka hem min största konkurrent. ;) 
Nu ska jag må. 


Skrivet från min Sony Xperia Z2 Tablet.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer