När tankarna tar över en



Jag är en väldigt levnadsglad person som tycker att livet är väldigt fint. Det är också väldigt häftigt, överväldigande och skrämmande.
Senaste dagarna har jag dock känt mig väldigt ifrågasättande gentemot livet. Just nu så ser jag ingen mening med livet. Inte i den benämningen att jag inte vill leva utan mer att jag känner mig så oförstående gentemot vår existens. Mot min egen existens. Jag kan inte sova om nätterna för jag kan inte sluta tänka på det. På meningen med livet. Det tröttar ut mig.

Är meningen med livet att vi ska arbeta för att ha råd att leva? Är det verkligen meningen med livet att vi ska spendera mer tid på arbetet än vad vi gör hemma med människor som vi tycker om?
Vi arbetar åt staten för att få pengar att betala tillbaka till staten. Vi jobbar hela livet och betalar väldigt mycket pengar till staten för att sedan, när vi blir gamla, inte ha råd att leva. Om man tittar på min levnadsstandard så jobbar jag heltid. Fem dagar i veckan. Jag åker tidigt och jag kommer hem sent. Och jag tjänar så lite att jag inte har råd att spara, pensionsspara och njuta av livet samtidigt. Missförstå mig rätt - jag trivs som fisken i vattnet på min arbetsplats, men jag jobbar heltid och jag klarar mig rätt nätt och jämt utan att planera inför framtiden. Är det då meningen att jag ska ha två jobb för att tjäna mer pengar men istället ha mindre fritid? Och har jag två jobb, då har jag inte tid för att ha barn. Ska livet verkligen gå ut på att bara arbeta? Inte konstigt att Sverige är det mest ensamma landet i världen.


Dejtade en man förra året som frågade mig om jag hade en beredskapsplan. Om shit hits the fan, klarar jag mig då? Vet jag vad jag ska göra? Och jag tänkte, där och då, att han inte hade alla indianer i båten, men varje dag när jag läser nyheterna så hör jag hans frågor i huvudet. Insåg igår, när jag kände hur stormen vinde inne i mitt sovrum, att jag inte skulle klara mig länge på egen hand. Jag klär mig i nylonstrumpbyxor och klänning. Läste någonstans att en ska ha varma kläder hemma. Jag äger inget underställ, inga termobyxor eller overall, varken tjocka vantar eller raggsockor. Jag äger heller inget gaskök, ingen ficklampa, inga extra batterier och jag har heller ingen mat som är anpassad för att klara mig utan el och vatten. Jag vet ju att jag är kapabel att överleva utan el, vatten och mat tack vare Farmen, men jag har varken de rätta verktygen eller kunskapen för att klara det på egen hand. Och det i sig är en skrämmande tanke när världssituationen ser ut som den gör.

Ibland önskar jag att jag bara vågade sälja allting som jag äger, packa det lilla som jag behöver och leva mitt liv på en plats där materiella ting inte är lika viktiga som det är i vårat samhälle. Jag skulle vilja leva på en plats där det inte konsumeras lika mycket. Där mat på bordet räcker. Jag vill leva ett enkelt liv där livet är viktigare än arbete och pengar. Jag vill leva för att leva istället för att arbeta för att leva. Och jag vill ha en beredskapsplan.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer

Henriette,
It all begins with a decision to make a change <3 Husk det fine du <3
bestofyou.se/category/henriette-danielsen/