Osexig sjukdom


Och så var fredagen här igen! Välkommen god mat, lösviktsgodis och soffmys!

Jag har ju nämnt att jag varit så trött senaste tiden. Varit trött och haft sömnsvårigheter. Anade att det hade med min hypotyreos att göra, eller stress inför resan. Och mycket riktigt så var det min hypotyreos som spökar.

Hypotyreos betyder underfunktion i sköldkörteln, att kroppen går på lågvarv. I Sverige behandlades år 2017 458 260 personer för hypotyreos enligt Sköldkörtelförbundet, och sannolikt är mörkertalet stort. Det anses vara en av dom största kvinnosjukdomarna i Sverige men ändock så finns det väldigt knapphändig forskning. Detta gör att man lätt "hamnar mellan stolarna", och som patient så är det svårt att hävda sig gentemot utbildade läkare. För mig är det svårt att hävda mig gentemot utbildade läkare som inte visar någon form av intresse i att vara mig behjälplig och lyssna på mig. När det gäller hypotyreos så går det inte att endast göra en bedömning utefter värdena på blodproven. Och idag var första gången jag träffade en läkare som sa "det spelar ingen roll hur värdena ser ut - det spelar roll hur din kropp mår". Mina värden var alltså inom ramen för bra (för det är precis så det är, en ram med ett ganska stort spann) men mina symptom är inte bra. Jag har samma symptom som sist jag träffade en läkare på en annan vårdcentral men han hävdade då att mina värden var bra och avfärdade symptomen (detta är skrämmande vanligt när det kommer till hypotyreos!) och nu har symptomen alltså blivit värre trots att värdena är bra. Min läkare ville reglera min medicin utan att ens blinka. Hurra, tänkte jag! Äntligen någon som vill lyssna och förstå! Men så berättade jag att jag skulle ut och resa och min doktor vill därför inte göra en 100% åtgärd eftersom jag inte kan komma tillbaka om 8 veckor för nya tester. Så vi reglerar till 50% med ett löfte att jag flyger hem igen om jag blir sämre. Och det känns ju.. tråkigt. För hade min förra läkare lyssnat på mig och tagit mina symptom på allvar, då hade jag troligtvis redan haft rätt dos av medicinen. Nu har jag inte det och därför så kan jag inte få det.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv på grund av min hypotyreos (inte längre - jag gjorde när jag fick den), men det är skrämmande att sjukdomar kan "falla mellan stolarna" på grund av att dom anses som osexiga att forska på. I vintras tog medicinen slut i Sverige. Hur skrämmande är inte det?

Nåväl, så tacksam för att min magkänsla ledde mig till den här doktorn och den här vårdcentralen. För första gången så kände jag mig både sedd och hörd, och även om han inte kunde ge mig 100% hjälp så är jag tacksam för den hjälpen som jag fick för även om det bara är 50% han kan reglera så är det 50% åt det bättre, och jag kommer alltid att kunna flyga hem om jag behöver träffa honom för vidare utredning.


Här är hon med stort H, livets kvinna


Men till något roligare. Efter beskedet hos farbror doktorn så överraskade jag mormor med en för tidig födelsedagspresent, en dammsugare som hon hade tittat på och skulle köpa. Att se hennes genuina lycka över att få den här dammsugaren gjorde mig så glad. Jag kommer inte från en familj där känslor är i fokus, men mormors reaktion var mer än vad jag hade kunnat önska. Tänk att en dammsugare kan skänka så mycket glädje? Och imorgon, på hennes födelsedag så ska vi fika på hennes favoritfik. Den här kvinnan är mitt a l l t och kunde jag ge henne hela världen så skulle jag det. Efter allting som hon har gjort för mig genom åren så är en dammsugare verkligen det minsta som jag kan göra för henne. Känns verkligen så otroligt roligt att kunna ge tillbaka till kvinnan som har givit mig allt genom åren.


Ikväll blir det lösviktsgodis och Skavlan innan jag ska avsluta kvällen med att läsa ut Oprahs bok.
Du ljuva fredagskväll!



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar