Snart är julen här!


6 veckor till julafton. 6 veckor! En del av mig hoppar av lycka, längtar efter julkalendern så väl som vörtbröd och julklappar medan en annan del av mig skriker, river och tär vilket i sin tur får ångesten att stiga till ytan. 
Julen har alltid varit en favorit hos mig. Kommer ihåg hur mamma alltid kokade gröt på morgonen; hur jag vaknade tidigt för att (äntligen!) få titta i julstrumpan och öppna första paketet; hur jag förväntansfullt väntade på mormor, morfar och Håkans familj. Jag minns det så väl. Sen växte vi upp, Håkan och jag. Och kort därpå gick morfar bort. Minns hans sista jul - gav honom finsk korv och han blev så glad. Och nu för tiden är min familj väldigt liten. Vi samlas, hetsäter julmat, öppnar dom få julklapparna som finns och sen är det över. På bara någon timma. Och sen, det är sen det börjar. Alla är iväg och firar julafton med sina familjer. Sina lyckliga och kärleksfulla familjer. Och jag är ensam hemma. Och här, det är här jag vill vända sju pavor vin upp och ner för att stilla ensamheten och ångesten. Den tiden är dessvärre förbi. Här får jag bara lov att bita i det sura äpplet och rida ut stormen. Jag längtar till den dagen då jag är gift, har en eller kanske två små liv hemma och där julen återigen handlar om barnen, lyckan och kärleken. Till den dagen jag har min egen familj med våra egna traditioner. 
Än så länge så ser jag fram emot julen. Julskyltning, adventsmys och julkalendern. Än är ågren inte på besök.
Men förstår ni, 6 veckor! Det här året, var tog det vägen? 



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer